Aftonbladet – 2 juli 1873, sida 2

nom att öfvertyga det preussiska kabinettet om riktigheten af sin åsigt, vädjande han, efter livad det berättas, i mycket bevekande ordalag till preussiske ministerpresidenten grefve Roon; men detta försök slog äfven fel. På grund af dessa motgånsar har fursten nu anhållit hos kejsaren om tillåtelse, att hr von Balan, inderstatssekreterare för Preussens utrixesangelägenheter, må få representera hoom i preussiska kabinettet i alla frågor, som angå detta lands diplomatiska angeläenheter, Oaktadt man ännu icke erfarit Något officielt derom, antages det, att ansökningen blifvit beviljad. Betydelsen af letta steg skall inses, när man erinrar sig att fursten i December förlidet år erhöll tillstånd att låta vice kanslern Delbriick representera sig i kabinettet, när det diskuterade inre angelägenheter, som berörde det tyska rikets intressen. Fursten sattes derisenom i stånd att vara borta från nästan alla ministerråd, i det blott ytterst vigtiga angelägenheter tycktes fordra hans närvaro, och nu vill han genom det nya arrangement, som är i görningen, lemna ifrån sig sista återstoden af de preussiska angelägen: heterna. Under sådana förhållanden antar er man naturligtvis, att fursten snart skall formligen ingifva sin afskedsansökan som preussisk utrikesminister och endast förblifva det tyska rikets kansler. Då han i sistnämnda egenskap är ministerpresident, oaktadt han icke velat medgifva de män, som arbeta under honom, ministrars rang och titel, måste det medgifvas att i denna ställning finnes fullt upp att göra för en man. En af franska regeringens halfofficiella organer, Soleil, vill ur god källa veta, att processen mot marskalk Bazaine skall börja först när franska territoriet blilfvit fullständigt utrymdt (således i Oktober detta år). Tidningen yttrar: Både ankla gelsen och försvaret skulle ha förlamats ge nom fiendens närvaro, emedan man icke kan bedöma marskalkeng och hans armås upp trädande utan att tillika hålla en dom öf ver den fiendtliga -armen och dess chefer Man hade derföre alla möjliga skäl att upp skjuta processen. Marskalken har till följ häraf måst uthärda en längre fångenskap men denna har i vissa hänseenden varit til fördel för hans sak. Det är redan mycke vunnet, när man har tiden för sig, ty pas sionernasg häftighet mildras derigenom. V behöfva icke uttala oss om processens even tuella utgång. Om marskalken lyckas förete ett giltigt försvar inför krigsrätten, har han mera utsigt att blifva frikänd nu: än för sex månader sedan. Det är jemnt ett år sedar marskalk Bazaine instälde sig såsom fånge och fälttågets historia är nu mera känd är nägonsin. Man vet nu, hvad. som åstadkon de olyckor, som inträffade under början a kriget, och inser, hvilken obotlig skada de måste tillfoga marskalkens planer. Det ä! sant, att han, ehuru segrande vid Borny icke visste, att det skulle ha varit honon möjligt att förvandla general Steinmetz ne derlag till en fullständig flykt, och att har två dagar senare, då han vid Gravelott åter vann en seger, icke kunde öfverskåd: dess följder och förspilde tillfället att rädd: Frankrike och vinna ett odödligt namn. Mer man vet å andra sidan, att marskalken ickt hade minsta. orsak att lemna detta tillfäll obegagnadt, och att nyckeln till hans senar uppträdande kanske helt enkelt är den odug lighet han ådagalade på valplatsen. Hurri än härmed må förbålla sig. och hvilket re sultat krigsrätten än må komma till, är de i alla fall glädjande, att processen börja först efter landets utrymmande. Vi skol åtminstone blifva förskonade för, att främ mande soldater, såsom för icke länge sedai var fallet, taga del i vära militära proces ser och bifoga hatfulla kommentarier. Nä marskalk Bazaines process börjar, får de icke finnas annat än fransmän i Frankrike