Aftonbladet – 1 juli 1873, sida 2

STOCKHOLM den 1 Juli. Professor Hermann Vambåery i Pesth, den bekante resanden och orientalisten, som under de senare ären i tidningar och politiska skrifter på det ifrigaste agiterat mot Rysslands planer i Asien, har med anledning at utgången af fälttåget mot Khiva tillstält Times följande skrifvelse, daterad den 19 Juni: Sista akten af dramat i Khiva håller nu på att uppföras. Ryssarne ha, en ligt de senaste telegrafiska meddelandena, angripit khanatet Khiva, den sista oberoende staten i Mellanasien, på två vigtiga punkter och befinna sig nu endast på några få mils afstånd från hafvudstaden. Med andra ord, vi erfara, att Marghyschlakdetachementet den 26 Maj verkstält sin förening med Orenburgdetachementet, och att generalerne Verewkines och Lomakines förenade kårer efter att ha bemäktigat sig Kungrad, den betydelsefullaste punkten vid Oxus nedra lopp, ha intagit Chodscha-Sei och Mangil, hvilka efter de i Mellanasien rådande föreställningarna voro särdeles starka fästningar. Vi erfara också, att general Kaufmann, gom står i spetsen för hela expeditionen, efter en lyckligt utförd marsch, som är utan motstycke i krigshistorien, genom Chalatas bottealösa sand öfverskridit Oxus och nu rycker fram mot hufvudstaden. Det är sannolikt att han redan tagit den (denna förmodan har, som bekant är, bekräftat sig), ty Khiva, den vigtigaste staden i khanatet, är, säsom fästning betraktad, på långt när icke så stark som Chodscha-Sei och Mangil, och man kan temligen säkert antaga, att den ryske generalen i det ögonblick, då jag skrifver dessa rader, besatt det slott och den stad, som Uzbegdynastien från Kungrat bemäktigade sig i slutet af förra århundradet, Hela fälttåget har varit jemförelsevis kort, och före: tagets utförande har öfyergått allt hvad jag kunde tänka mig. Jag har häpnat öfver den företagsamhetsandå, som här trädt i dagen, och öfver den exempellösa uthållig: het, som ryska hären visat, i det den kunnat tränga sig fram genom ofruktbara sandöknar, hvilka hittills ansetts som en oöfvervinnelig skranka och i verklighe ten äro mycket svåra att passera. Jag häpnar, när jag tänker på, att ryska hä ren besegrat de fruktansvärdaste elemen ter, köld och hetta, sand och torka. Der har härigenom fullgjort en uppgift, fö! hvilken Hannibals och Napoleons namnkun niga fälttåg helt och hållet träda! i skug gan. Till och med de mest förbittrade fien der måste uttala sin beundran, när soidate; med fullständig packning marschera i 4? graders värme, utan att ha en droppe drick bart vatten att läska sig med, öfver et sandlager, som är fyra till fom finger djup och brinnande som en ugn — när de ned sjunka utmattade och söka svalka sig I der djupare sanden, men likväl gå vid re och hinna fram till målet. Det är en sådan be drift, som utförts af de ryska trupperna hvilka från Dschizzak ryckte fram öfve Bukanbergen mot Schurachan och frå: I Manghyschlak mot Kungrad. Endast Tsche kischliar-detachementet dukade under fö! nästan öfvarnaturliga svårigheter och vänd ryggen åt Khiva, Det är en allmänt be kant sak, att ryssarne icke äro några per sone grate för min ringa person; men jag måste gifva dem det erkännande, att de är de enda europ6er, som genom den sydlig: steppeu uppnått Khiva från Georgien. Ge neral Markozoft förtjenar vär oförbehåll samma beundran, vore det också endast fö hans företagsamhetsanda, och att hans för I sök misslyckades, förvånar mig icke alls I Der en väl acklimatiserad karavan endas kan komma fram med obeskriflig svårighe