Aftonbladet – 30 juni 1873, sida 3

ver majorens vänner, de gamla perukstoc karne i Linn6iska samfundet ech klappade händerna i riktig extas, då han svarade att de alldeles icke voro några rerukstockar, men de mest intagande män i hela England; jatt majoren kände mera stolthet öfver att vara ledamot af detta samfund, än om han hade blifvit en af rikets pärer, och så vwidare. Detta harmlösa skämt gjorde Elslcy mer och mer missnöjd, först emedan han ej deltog dåri och sedan, emedan han icke kunnat göra det, om han äfven försökt. Elsley ville alltid vara i sjunde himmeln och de menniskor som icke ville vara med der, fann han ledsamma, Om ni nu täckes vara stilla i fem minuter, sade slutligen majoren, så vill jag visa er någonting verkligt vackert. Det ser jag redan, svarade hon med den mest förtrollande oförskämdhet, om jag tittar i den der spegeln. Nå, ja; det må så vara! Men kom ru hit och kasta en blick i en verld, om hvilken ni inte har drömt — en verld som redligare fyller sin plats i skapelsen, än den verld som ni känner. Då Campbell talade ur denna ton, blef Valencia genast foglig och stilla. Då hon lydigt gick till mikroskopet, hviskade hon, var ej ond på mig, mon Saint Påre. Var då inte heller obeskedlig, ma chere enfant, hviskade han, ty i Elsleys ansigte låg ett uttryck, som plågade honom. Valencia säg länge i mikroskopet; derpå upplyfte hon hastigt hufvudet och sade: Kom, mr Vavasour, och betrakta denna förtjusande lilla kristall-elfva, gom liknar — jag vet inte, hvarvid jag skall likna henne, om ej vid ett rent andeväsen i en HULDA: dröm! Kom och gels 2 (Forts)