Aftonbladet – 30 juni 1873, sida 2

STOCKHOLM den 30 Juni, Qvinnan såsom läkare. Frågan om qvinnans användbarhet såsom läkare torde hos oss snart nog från det teoretiska diskuterandets område träda in på det praktiska, då dels nägra qvinliga stu denter i Upsala redan lära vara sysselsatta med medicinska studier, dels en ung svenska, fröken Yhlen, hvilken i Nordamerika tagit medicine-doktors-grad, hos K. M:t lär rer begärt tillstånd att här få praktisera, gedan hon underkastat sig den pröfning inför svensk medicinsk auktoritet, som K. M:t kan finna lämpiig att anbefalla. I vårt brödraland Finland söker man alltjemt med ganska stor ifver att så mycket sig göra låter och i den mån, som icke rent politiska konsiderationer lägga hinder i vägen derför, att på det sociala området hålla någorlunda jemna .steg med utvecklingen i det gamla moderlandet. Så har äfven frå gan om qvinnans ställning, om en högre bildning och en vidgad verksamhetssfer för qvinnan der på fullt allvar kommit på dag ordningen och blifvit emfattad med stort intresse. I ett hänseende, nemligen inrättandet af offentliga elementarskolor för flickor, har man till och med redan kommit oss nä got i förväg. Särskildt har på senaste ti den frågan om möjligheten att bereda fruntimmer tillfälle att förvärfva läkarebildning och utöfva läkareverksamhet, ådragit sig stor uppmärksamhet. Detta ämne förekom till diskussion vid det finska läkaremöte, som hölls i Helsingfors den 28 och 29 sistl. Maj. Då nämnde diskussion är af stort intr esse, så väl derföre att det är det första uttalande rörande denna sak från Finlands Jäkarekår, och då de yttranden, som dervid förekommo, innehöllo åtskilligt behjertans värdt med afseende på en fråga, som öfverallt i den civiliserade verlden redan ådragit sig eller snart kommer att ädraga sig upp: märksamhet, anse vi oss böra efter finska blad något redogöra för densamma, Sjelfva frågan, den 4:de i ordningen at de på mötet förhandlade, var sålunda formulerad: Äro några fördelar för helsovården i Finland att vänta deraf, att åt qvinnor medgifvits rätt att idka studier vid den medicinska fakulteten, hvarmed väl äfven måste antagas följa rättighet att efter aflagda kunskapsprof utöfva medicinsk praktik? Och är härmed nödigt, att fordringarne på deras kunskaper, äfven hvad de preliminära studierna beträffar, ställas lika höga som för manliga studerande? Dr S. O. Vasastjerna, hvilken åtagit sig referera frågan, ansåg läkareverksamhet utan tvifvel utgöra ett område egnadt för qvinnan. Väl kunde vissa egenskaper, nyttiga för läkaren, i lägre grad förefinnas hos henne än hos mannen, men å andra sidan egde hon flere framom honom. I alla fall vore endast det praktiska försöket afgörande. Sedan gammalt hade qvimnan hos oss tjenstgjort såsom förlossningsbiträde, på senare tid ock sågom vaccinatris och såsom anstäld vid sjukgymnastiska inrättningar. Dertill hade hennes befogenhet på läkaregebitet inskränkt sig, tills genom kejs, brefvet af den 1 Maj 1871 hon förklarades berättigad att bedrifva medicinska studier vid universitetet, utan att dock något närmare uttalades om hen nes berättigande att qvalificera sig till och