Aftonbladet – 28 juni 1873, sida 3

ro åt den trötte. Det var en feg önskan; derför kom du inte. Jag sökte dig, du gamla, hederliga död, i Afghanistan, vid Sobraon — der var jag dig bra nära. Jag trodde i jangalen vid Alliwall att jag höll dig fast, men du halkade mig ur händerna — jag var dig icke värdig. Nu vill jag ej mera söka dig; du kommer väl i rätt tid — hvem vet om inte vi träffas här? Jag ber dig blott, när du kommer, så gif mig icke hvila; gif mig ny verksamhet! Git verksamhet åt den sysslolöse, frihet åt den bundne, syn åt den blinde, du käre, gamle död, min fältkamrat sedan så många är tillbaka! Var major Campbell tokig? Det beror alldeles på läsarens individuella sätt att se saken. Under tiden hade Scotbush gått upp till Penalva Court. Läsaren tror kanske att en rörande scen af försoning der egde rum? För ingen del! Seotbush kyeste Lucia, skakade hand med Elsley, klappade barnen och tog dem i famn samt satte sig derefter ned i en beqväm länstol och språkade om väderleken, alldeles som han hade gått ut och in der i huset hvarenda vecka under de tre sista åren. Dermed var saken gjord och för första gången samlades en liten familjkrets af fyra personer vid middagsbordet. Aftonen förfiöt, till att börja med, så otrefligt som möjligt, då i ett sällskap af fyra personer, tre tillhöra en helt annan samhällsklass än den fjerdo. Elsley var naturligtvis besvärad inför lord Scotbush, och lorden var besvärad inför Elsley, ehura på samma gång ytterst artig, ty som han hade en förskräckligt hög tanke om Eisleys snille och talanger, TOT Dt