Aftonbladet – 28 juni 1873, sida 2

1, j OCH IMOL jaknR Dehag I de Dya LySsKa INFacl d ningarna och i embetsmännens på en gång t.) humana och energiska uppträdande. En ligt dessa berättelser hade i synnerhet dei tyska rättskipningen vunnit elsassarnes bi fall, och äfvenså den skyndsammare proce duren; men dessutom gladde man sig öfve den hastiga lyftning, handel och näringa tagit, och öfver den större trygghet och de större lugn, som det tyska riket hade at erbjuda, i jemförelse med den oreda oc oklarhet i alla förhållanden, som röjde sig i Frankrike. Derför hade också bland di infödde bildat sig ett tyskt parti, till hvil ket naturligtvis alla invandrarne slöto sig och mellan detta och det afgjordt fransk sinnade partiet, hvilket består dels af kleri kale, dels af ultraradikale, hade uppståt ett moderat, af hvilket man väntade sig stora frukter vid de förestående valen Detta hade också uppstält fyra -kandidate: mot de fyra, på hvilka det franska partie höll; men utgången visade, att tyskarne missräknat sig. Af 14421 valmän röstade 7050, således knappast hälften; men af dessö röster fingo de fyra franske kandidaterne tillsammans 4768 (från 1028 till-1353) mof 2282 (från 514 till 659), således öfver två tredjedelar. Huruvida den andra hälfter företrädesvis består af indifferente eller a! sådana fransmän, som alls icke vilja del taga i något val, derom är det naturligtvis mycket svårt att få någon pålitlig upplyg ning. Den af de valde, som hade det minsta antalet röster, och raot hvilken stod den största minoriteten, var f. d. borgmästaren i Lauth, som för ett par månader sedan blef -Jafsatt, emedan han förklarat sig vilja stanna Ji landet endast i förhoppning om fransmän-jnens snara återkomst. Det var derför just hans val, hvarvid det franska partiet mest fäste vigt, emedan det skulle vara en otveItydig demonstration. Mot honom var upp-Istäld en apotekare Klein, hvilken den seInaste mairen Kiss hade utsett till sin efter: Iträdare,. Bland de öfrige kandidaterne, som licke valdes, är en advokat vid namn SchneeIgans; men om det är densamme, som efter freden valdes till franska nationalförsamlinIgen, veta vi icke. Från de öfrige städerne i Elsass har man ännu endast få bestämda upplysningar. I Mulhouse infanno sig endast 500 valmän, hvadan der icke blef något val; likaså gick deti Colmar, och i Schiltigheim, der den större delen af valmännen infunno sig, blef distriktrådsvalet oafgjordt, men vid kretsdagsvalet fingo de moderate en betydlig öfvervigt. Det samma skall ha inträffat på landet och i de små städerna, till och med i Öfre Elsass, trots presternas starka agitation; i Metz segrade de tre moderata kandidaterne, men visserligen under mycket svagt deltagande från valmänneng sida, ty endast 2,350 infonno sig. Dessa val kunna visserligen gifva en allmän för ställning om huru valen till tyska riksdagen skola utfalla, om de hällas under instundande höst, isynnerhet som lagen om tyska riksförfattningens införande i Elsass vid tredje läsningen ändrades derhän, att de som valt fransk medborgarrätt utan att sedermera utvandra, icke derigenom skola mista sin valrätt, såsom förbundsrådet föreslagit. Men ehuru riksdagen i denna punkt gjorde en eftergift för elsasslothringarne, vågade den likväl hvarken bevilja dem en gemensam landtdag eller — såsom Kryger föreslog — ickalla en konstituerande församling; ja, icke engång de klerikales förslag att inskränka kejsarens och förbundsrådets rätt att utfärda förordningar fann bifall hos de liberale utom hos det egentliga framstegspartiet. Res PB TT 10 PoP ce Tyska riksdagen höll den 25 dennes sitt sista möte för sessionen. Dagen förut antog den i sista läsningen myntlagen, sedan Delbrick försäkrat att förbundsrådet icke skulle motsätta sig promulgerandet af denna lag sådan den utgätt ur riksdagens öfver läggningar. Af detta skäl återtog deputeraden Lasker sitt amendement om att uppskjuta utbetalandet af terstoden af de franska milliarderna till sydstaterna, så länge de framhärda i sitt motstånd mot pappersmyntreformen. Barcelona var den 20 dennes, som vi redan i korthet omnämnt, i stor fara att falla i händerna på socialisterne och medlemmarne af Internationale. I em korrespondens till Kölnische Zeitung meddelas följande detaljer om socialisternes misslyckade försök att bemäktiga sig regeringen i nämnda stad. På torsdagsaftonen klockan half 10 rörde sig en beväpnad folkmassa genom Barcelonas hufvudgator till Piazza de la Ciudad. Här började några bekanta chefer för! Internationale Mathias Ramos och Garcial Vinas, att hålla upproriska tal mot regeringen och slutligen begära upprättandet af ett välfärdsutskott. Naturligtvis var en sådan redan på förhand i ordning; plötsligen förklarade den sig konstituerad och medborgaren Vinas försäkrade, att man genast skulle börja rädda landet och att han icke skulle vika, förrän han fallit eller segrat. Man började nu att tränga in i rådhuset och genast hålla ett välfärdsmöte. Borgmästaren lät emellertid kalla de frivilliga under vapen och man började underhandla med de upproriske. Dessa förklarade, att de blott nade för afsigt att protestera mot en even. ael exekution af de soldater, som hade skjuit sin öfverste vid Murviedro, och som för frigt ännu icke blifvit dömda. Med an ledning häraf sände generalkaptenen i Bar;elona Patino följande depesch till krigsministern Estevanez i Madrid: Jag helsar trigsministern. Storrörelse. Upprorsmänen ha besatt rådhuset och bildat en junta! inder förevändning, att de vilja förhindra xekution af soldaterna från Murviedro. Jag kulle gerna vilja veta, om jag får lofva, itt regeringen skall benåda dessa soldater. Jetta kunde förebygga allvarliga konfliker. Härpå svarade Estevanez: Regerincen kan icke benåda de omtalta soldaterne, erför att de icke blifvit dömda. Om de li dömda till döden, skola de sannolikt beådas, om de icke åter förbryta sig mot disiplinen. De visa allvarlig ånger och ha cke sedermera gjort något, som kan rättirdiga ett strängt straff.. Härpå svarade Patino: De frivilliges hållning är god. De ro samlade och marschera nu mot rådhupt, för att, efter omständigheterna, rensa et med godo eller våld. Ministern tackade jr underrättelsen och slutade sitt telegram ed följande ord: Då ingenting vidare föeligger, önskar jag er en god och lugn att, hvilken önskan generalkaptenen be varade i samma stil. Klockan hade emelrtid blifvit ett på natten. De frivillige jarscherade till rådhuset och besatte det tan motstånd; välfärdsutskottet hade skynd amt gripit till flykten. Följande dagen viade den sig emellertid åter, men i en nåot modifierad gestalt; den kallade sig Konollkomiten för federationens och demokraens intressen, och i denna form hade man genting att invända mot den. Hvad mera p— bt samma män som om natten velat anripa med bajonetten upplät man nu på det est förekommande sätt ensal att hålla öten uti, och här belöts efter någon disission att sända följande telegram till rel. ringen i Madrid: Vi begära att jägarne ån Murviedro skola frikännas och icke lida eot straff: tv öfverstens mard hade gin dd St 00 MW BG kt hl ZH 1 ke AA FA jr rt mA FA AR Kd KK RR KR SR a re pv AL 00 NM go