Aftonbladet – 28 juni 1873, sida 2

De i dag hitkomna franska tidningarn meddela närmare detaljer om den disku sion, som den 24 dennes egde rum i natic nalförsamlingen angående deputeraden Le royers interpellation i anledning af prefel tens af Lyon påbud rörande civilbegrafnir gar. Mötet var stormigt och upprördt, oc sällan har församlingens hållning gjort et mera nedslående intryck på åhörarne. De allmänna tonen i diskussionen var utmanar de och retsam, och man kände, att stark passioner voro i verksamhet. Leroyer föl sökte i sitt långa tal att inskränka diskus sionen till den framstälda frågan, för s vidt hon berör samvetsfriheten. Han applå derades mycket af venstern, när han förkla rade, att han sjelf icke ämnade åtlyda ifrå gavarande påbud af prefekten, och likalede när han uppvisade, att det fanns en slåend likhet mellan detta påbud och ett edikt a år 1666. Men hans tal var alltför långt ocl gjorde till följd deraf icke åsyftad verkan Ett högst märkligt intermezzo egde run efter Leroyers tal. Krigsministern, gene ral du Barail besteg tribunen för att för klara, hvarföre vid Brousses begrafning der militära eskorten uteblifvit. Den föreskrift efter hvilken man handlat var följande: Es korten skall följa liket till: kyrkan och derifrån till kyrkogården... Då hr Brousses lik icke förts till kyrkan, Btervände eskor ten till barackerna. (Bullersamma afbrott ock skratt från venstern.) Generalen slu tade med denna fråga: Huru kunnen I be. gära af soldaterne, att de skola uppoffra sitt lit, om I åläggen dem att uppoffra sin tro? (Trefaldiga applåder från högern.) General de Cissey gick tvärs öfver salen och tryckte sin efterträdares hand, sägande: Ministrar kunna ombytas, men — Gud vare lofvad! — de militära grundsatserna förblifva oförändrade. Hela högern reste sig för att app lådera general Cissey. — Inrikesministern Beulå besteg nu tribunen, och hans uppträdande väckte allmän ovilja. Han försökte visa, att lokala skäl förefunnos iör hr Ducros order, hvilken endast var af förhållandena påkallad i Lyon, der ett fruktansvärdt organiseradt fritänkarsamfund bildat sig, hvilket begagnade civilbegrafningen såsom ett af sina förnämsta agitationsmedel. Hr Beul framårog, såsom man kunde vänta sig, en mängd dokument till stöd för prefektens Mt Lyon förfaringssätt. Under högljudda orotester uttalade deputeraden Pressens sitt ogillande af ordern, ehuru han på samma gång ogillade civilbegrafningarna. Slutligen blef diskussionen mer (och mer