Aftonbladet – 27 juni 1873, sida 2

lire, som garantilagen gifvit honom, tillades den bestämmelsen, att konungen tillsvidare kunde gifva penningarna till någon andlig myndighet, d. v. s. låta dem tillfalla ordensgeneralerne,. dock utan att dessa rent af omtalas. Ricasolis förslag antogs med 220 röster mot 193, och dermed var i sjelfva verket knuten löst och striden förbi; ty resten af lagen innehåller endast detaljbestämmelser, i synnerhet rörande ordnandet af de financiella förhållandena. Det blef nemligen genast faststäldt, att statskassan icke skulle ha någon inkomst af hela ätgärden, på det icke de klerikala skulle kunna säga, att det var för att plundra kyrkan somitalienarne intagit Rom. Det öfverskott, som återstår, sedan pensionerna äro utbetalade, skall öfverlemnas till olika myndigheter alltefter klostrens ursprungliga ändamäl, dels till välgörenhetskomiten, dels till Roms municipalråd (till förmån för folkskolorna) eller till påtänkta nya mellanskolor. Ända till dess pensionerna fullständigt börja utfalla, stå klostren till munkarnes förfogande; regeringen kan flytta dem tillsamman för att vinna plats, och hon har särskildt bemyndigande att afstå till staden Rom en del af dessa byggnader. Det är dock ingalunda förbjudet för munkarne att träda tillsammans och bilda nya samfund. I norra Italien fionas många sådana frivilliga föreningar, som egna sig åt välgörenhet och sjukvärd, och hvilkas medlemmar bo tillsamman med gemensam kassa och ett sjelivaldt öfverhufvud. Men de stå under en viss tillsyn af prefekten, ha icke någon juridisk personlighet och kunna icke utöfva något tvång mot den enskilde, emedan klosterlöftet icke är juridiskt bindande. Pensionerna bestämmas till 600 lire för egentliga munkar och 300 för medlemmar, som icke aflagt klosterlöfte. De, hvilka tillhöra tiggarordnarne, få dock endast hälften af dessa summor, så! vida de icke äro sjuklige och oförmögne till arbete, ty då få de något mera och blifva upptagne i särskilda asyler. Icke endast mot tiggarordnarne utan äfven mot jesuiterne gaf sig den allmänna oviljan tillkänna derigenom, att ordensgeneralen icke fick någon del i de koncessioner, som gjordes åt de öfriga ordnarne. hvarföre påfven också skyndade att erbjuda honom bostad i Vatikanen, Deremot förkastades i tredje läsningen förslaget om att förvisa dem ur Italien med 179 röster mot 157. Hvad de främmande klostren angår, bestämmes, att de under loppet af två år kanna öfverlåta sina egendomar — eller rättare sagdt dei dessa nedlagda kapitalen — till de dem tillhörande kyrkorna och sjelfva ombilda sig till fria samfund med iakttagande af vilkor, som fastställas af de italienska lagarne. Utom klostren upphäfvas äfven alla de mindre kyrkliga beneficierna, under det de större, i hvilkas förvaltning påfliga stolen har del, upprätthållas. Ett dylikt medgifvande göres också i fråga om klostrens rörliga egendom. Helgonbilder, religiösa taflor och ordensarkiven undantagas nemligen från indragandet, under det konstverk, handskrifter och dokumenter skola införlifvas med statens samlingar. Lagen i sin helhet antogs slutligen med 196 röster mot 46, i det flere af venstern röstade för densamma och många underläto aut rösta. Under förra veckan antogs densamma oförändrad af senaten med 68 röster mot 20, och den 19 erhöll den konungens sanktion. På den klerikala sidan ha alla ordensgeneraierne protesterat, och såsom ett skrämskott har man utspridt, att påfven skulle lemna Rom om lagen autogs. Andra ha deremot sökt vädja till de mildare känslorna gerom att försäkra, att man tager lifvet af honom genom denna lag, emedan han i upplösningen af de andliga korporationerna ser ett tecken till att den kyrkliga organismen sönderfaller. Men allt har varit förgäfves, och nu mäste man vara beredd att höra banpnlysningar öfver alla, som medverkat till lagens framstsllande eller sedermera deltagit i dess genomförande. Päåfvens harm har redan gitvit sig luft i flere tal till deputationer från oördnarne och från katoliker i främmande länder, och hvarken ban eller hans anhängare pläga vara skonsamma i sina yttranden. Det är dock längt ifrån, att detta väldeamma uppträdande gör den åsyftade verkan; fastmera eggar.det italienarne till strängare åtgärder. Den vigt, som från den klerikala sidan fästes vid bevarandet af de andliga -ordnarne och -klostren, har säkerligen gjort önskan om deras upplösning ännu starkare, och i synnerhet ha de utländska katolikernes försök att-inblanda sig i denna fråga väckt förbittring, emedan man häruti set: en hotelse mot Italiens sjelfständighet. Rätt egendomligt är det för öfrigt, att de påfliga myndigheterna, trots sina häftiga utfall mot italienska regeringen, likväl tid efter annan begära heznes bistånd mot fritänkaretidningarna, hvilka angripa kyrkan, eller mot teatrarne, hvilka uppföra skådespel, i hvilka jesuiter och inqviaitorer framställas. Endast sällan finna dessa klagomål något medhåll, ty man kan icke at undfallenhet för: påfvedömet inskränka pressens frihet eller skärpa toatercensuren. Ingenting grämer dock de klerikale så mycket som att de måste vara vitnen till, huru folkstämningen i sjeliva Rom är emot dem, Regeringen mäste förbjuda ett stort folkmöte, som gick ut på att få klosterlagen i dess nuvarande skick förkg. stad och att i stället fö de för det vöiriga Italien gällande lagarne rörande denna par tillämpade på romerska området, uder det kyrkofesterna på grund at Kyrkans B0rg förlora mer och mor 9? sin yttre prakt, träda de verldsliga och politiska festerna i deras ställe och ÅTas under stort tillopp uf beföl-ningen, likasom icke heller myndigheterna försumma att göra dem imponerande elier lockande, Sålunda var karnevalen i är ytterst lilig och besöktes flitigt, i synnerhet af utländingar och norditalienare ; i grandlagsfesten (första söndagen i Juni) deltog hela nationalgardet, ehuru presterne strängt varnat deremot, och vid mer än ett tillfälle ba romåtne hemburit åt konungen och konungahuset en varm hyllning. Samma deltagande visades vid Ratazzis död, i synnerhet då liket fördes från Frosinone genom Rom på vägen till hang födelsestad Ales sandria. Der följdes det till och med till grafven af presterskapet, oaktadt han varit en af kyrkans största fiender. Afsked. K. M:t har sistlidne onsdag på gjord ansökning beviljat revisionskommissarien i öfverrevisionsdepartementet QC. A. Rosell afsked från revisionskommissarie befattningen. KK NWM-.4 har den 17 denneg nå ansäkning