Aftonbladet – 27 juni 1873, sida 2

näste haiva utomordentlig Tuiimakt att. andla, ; Denna begäran af ministerpresidenten unl, lerstöddes i ett vältaligt föredrag af Caste-. ar, som förklarade, att ordningens upp-j ätthållande var: otänkbar, om icke rege-l. ingen var inom sig enig och i besittl. ing af tillräcklig myndighet. Detta kunde Blott uppnås derigenom, att man vid nästa. ris öfverlemnade åt Pi y Margal att bilda stt homogent kabinett. Detta förslag an-l: ogs med en ofantlig majoritet af de mo-l, lerata federalisterne. Redan innan det gentliga cortesmötet började (kl. 3 efterniddagen) voro högerns planer kända bland le oförsonliga och hade framkallat en ofant-. ig upphetsning. Pi y Margal började försandlingarna med ett tal, hvarvid han isynwerhet uppehöll sig vid de extraordinära örhållanden. under hvilka det senaste kabiettet kommit till (genom direkt omröstning cortes). Han yttrade att det var ett verksamt reaktionärt parti, som begärde en enhetsrepublik i motsats till federalismen, och utt det derför var nödvändigt, att ministeren var sammansatt af upprigtiga federaister. Castelar angrepisynnerhet de oförsonliga och förklarade det för pojkaktig ofördragsamhet, att man ville beskylla hopom att vara konservativ och reaktionär. Han läte icke afskräcka sig att efter förmåga bekämpa den stora massans lidelser. Naturen hade skänkt honom ordets gåfva, men denna använde han icke att smickra maktens innehafvare med (starkt bifall). Han fruktade ej, att republiken skulle bli förstörd genom fiendernas agitationer, utan snarare genom de mäns oklokhet, som kallade sig republikens vänner. Han var en motständare till alla väldsamma omstörtningar och ville försvara ordningens upprätthållande genom en laglig regering. (Nytt bifall.) Han ville fortsätta att arbeta för den federativa republikens upprättande, men han saknade ordningen, och ville blott att Spanien skulle gifva Europa garantier för densamma. Derpå föreslog Cervera, att församlingen skulle gifva Pi y Margal ett förtroendevotum och bemyndiga honom att bilda en ministår efter eget val, så snart en ny kris inträdde. Detta förslag antogs — trots en häftig opposition från de oförsonligas sida — med 184 röster mot 44, Såsom vi förut omnämnde gjorde socialisterne i Barcelona för icke längesedan försök att insäcta ett välfärdsutskott. Nationalgardet lär ha understödt deuna plan. Myndigheterna ha emellertid lyckats omintetgöra densamma, och ordningen har icke blifvit störd. Medlemmarne af välfärdsutskottet och deras anhängare lemnade mairierna, då den republikanska milisen närmade sig; men utskottet bibehöll sig likväl under namn af vaksamhetskomite. : Provincial-deputationen har åt utskottet lemnat en byggnad, i hvilken dess medlemmar kunna hålla sina möten. Utskottet består af tre majorer vid milieregementena, tre medlemmar at den republikanska klubben och fyra arbetare. Ordåföranden heter Calopa och han är en ifrig medlem af det extrema partiet bland federaiisterne (intransigentes). Den fråga, som i Italien under kamrarnes hela senaste session, ja under hela sista året — ty så länge har hon stått på dagordningen — upptagit allmänhetens intresse, nemligen frågan om de andliga korporationerna inom romerska området, har nyligen blifvit afgjord. Under det klostren efterhand blifvit upphäfda i hela det öfriga konungariket Italien, fingo de ännu bestå i staden Rom och dertill hörande provins, det fordna Patrimonium Petri, och man räknade i staden 126 muak-och 92 nunnekloster, de förra med 2376 och de senare med 2183 invånare, och i dess omgifning 51 kloster med 517 munkar och 22 med 351 nunnor; samt i provinsen 134 kloster . med 1453 och 51 med 1291 nunnor, således tillsammans 476 kloster med 8151 munkar och nunnor och en årlig nettoinkomst af A4!2 millioner lire. Den tanken har längej sysselsatt både de italienske statsmännen och det italienska folket, att man borde ut-i. plåna den anomalien, att kloster fortfarande! innas i Rom, under det de äro förhjudne ij: let öfriga Italien, och grundtanken i denl, iu antagna lagen om de andliga korporationerna är också att tillämpa äfven på Rom , de tre siora lagarne af 1860—68 angående upphäfvandet af de andliga ordnarne, indra-; sandet af kyrkooch klostergodsen och pen: sionerandet af munkar, nunnor och andliga l, pensionstagare af åtskilliga slag, Men den omständigheten, EN såsom kyrkans hufvudstad är säte j de för påfven och de många andliga ordnarnes generalor, gjorda att man fann sig föranlåten att ikttagal! vissa konsiderationer, och regeringen föreslog derför, att man skulle göra ett undan tag från den allmänna regeln just med generalaterna, d. v. 8. de kloster, i hvilka ordensgeneralerne ho, och hvilka derigenom erhålla stt slags universel, internationel karakter, så att deras indragande skulle kunna tolkas såsom ett attentat mot den frihet, som genom garantilagen lofvats påfven och kyrkan, Likväl mötte regeringens förslag stort motstånd. Hela venstern fordrade, att man rent af skulle besluta att tillämpa de för let öfriga Italien gällande lagarne angående denna sak på Rom och det romerska om-; rådet. Partierna för och emot inom parlamentet voro temligen jemnstarka och vid flera omröstningar i den förberedande komitåbehandlingen segrade oppositionen. Sålunda : antogs Nicoteras förslag om att förvisa ur landet jesniterne och med dem beslägtade ordnar med 167 röster mot 87. Deremot förkastades Crispis förslag om att blott besluta att tillämpa de allmänna lagarne på Rom, och med en majoritet af 13 röster erkände kammaren att ordenshusen vore nödvändiga för kyrkan, Men venstern lyckales få in i utskottet tre af sina medlemmar mot 4 från den motsatta sidan, och utskottsbehandlingen af frågan drog ut på tiden så länge, att man en tid trodde, att sakens afsörande skulle komma att uppskjutas till nästa år; så svårt var det att finna en lösning, som någorlunda Kunde tillfredsställa båda partierna. Atsafskaffa sådan jordegendom, som icke får åfyttras, upphäfva de andliga ordnarne säsom juridiska personlighe: ter, indraga klosteroch kyrkogodsen ocuy pensionera alla dem, som drabbades af alla lessa förändringar -derom kom man lätt ) öfverens, och lägens första paragraf, Bom l; attalade dessa grundsatser, antogs med 385 1 röster mot 3, MNistnämuda siffra betecknar 16 klerikales styrka i italienska deputeradekammaren. Men då man kom till -behand lingen af art. 2 af lagförslaget, rörande orlensgeneralaterna, inträdde. svårigheterna, och förat lång tid derefter lyckades Ricasoli att uttänka ett bemedlingsförslag, som reseringen och flertalet kunde antaga och som ikväl gick vensteras uppfattning tillmötes. Enligt detta förslag beviljas 400000 lire om året åt påfven, för att han skall kunna upprätthålla förbindelsen med de främmande ordnarne — dessa upphöra ju att vara till för Ttalien — hvarjemte de nuvarande :gegeralerne på lifstid erhålla bostäder i de iuiragna klostren för sig sjelfve och sina by: råer. Men då man kunde förutse, att påfven icko skulle mottaga detta bidrag, likasom han hittilla har väorrat mattara da 2 AKA ANN —