Aftonbladet – 26 juni 1873, sida 3

Article Image
; bildning af de gamle italienske mästarnes in I strumenter; tillverkaren är en G. Gemindei Joch begär för sin kejsarviolin 10,000 fori ner. Midtemot den med skjutgevär be Iklädda väggen är ett litet tafvelgalleri upp: satt; vid ett flyktigt beseende tyckte man sig finna att det värdefullaste här, det verkliga guldet, stanvat på ramarne. En viss omogenhet vidlåder sjelfva taflorna. Deremot äro de från Cincinnati hitförda fotografierna af största fullkomlighet och lemna troligen de öfriga här utstälda ljusbilderna ganska långt bakom sig, om man undantar ger mrs Gonpils (från Paris) och Mietskowskys (från Warschau). Här är amerikanaren åter på sitt rätta fält, inom de egentliga fria konsterna har han ännu för myeket att lära från Europa, för att der med någon större lycka kunna uppträda som täflande; ett skulpturarbete vid sjelfva ingången till galleriet förtjenar dock att tagas vara på och bildhuggarekonsten, hvari det behöfves liksom något mera af handtärdighet, kultiveras af amerikanaren och engelsmannen till och med med mera framgång än den abstrakta målningskonsten och musiken. Af egendomlig effekt inom den fotografiska afdelningen äro de s.k. kromo-litografiska landskapen. Geographical-Society i Newyork har utstält fotografiska vyer öfver den vid: sträckta kontinenten ända från Cap Horn till nämnde verldsstad. Det synes som staden Cincinnati nästan mest kontribuerat till den nordamerikanska utställningen. Tandläkarekonsten har från Amerika på senare år mottagit många vigtiga förbättringar. Från samma stat är exponerad en, som det synes, uttömmande samling dels af tänder, dels till yrket hörande instrumenter och tinkturer. Kristi-lekamensfesten (Frohnleichnamsfest), som alltid i Wien varit firad med mycken ståt och derför alltid inlockar en mängd landtbor till hufvudstaden zu besehen, var i år (den 12 dennes) ännu ståtligare att skåda än vanligt. Man ville visa främlingarne hvad ännu den katolska kyrkan förmår i kyrklig pomp. Kejsarens deltagande i stora processionen från S:t Stefan-dömen öfver S:t Eisen-Platz och till de olika ställena inom sjelfva staden (der de fyra evangelierna uppläsas), förökade ej obetydligt glansen af det hela, hvartill vidare bidrogo hvar i sin stad: kardinalen furst-primas, utstyrd i sin allra grannaste pontifikala skrud, en mängd rödklädda adelspager med brinnande vaxljus, det s. k. Arciere-lifgardet och ungerska hästgardet; hvad lysande och smakfulla uniformer beträffar vinner detta alltid priset vid parader och processioner i sin högröda attila med tigerpels och silfverbrode rier etc. Den regngifvande Jupiter tycks ännu i dag ha ett horn i sidan till den kult, som störtade hans egen. Sina vredesskålar uttömde han på den långa processionen genom ett ösande regn, som rätt illa tilltygade de andäktiga och granna skarorna. I dag den 15 öppnas den andra temporära blomsterutställningen, som i rikedom af alster (blommor, grönsaker och frukter) lär skola bli ännu mer uttömmande än den första var. Agrikulturafdelningen, som hittills varit en slags Aschenbrödel inom den stora utställningen, kommer också inom några dagar att bli för allmänheten tillgänglig. För Sverige särskildt är denna gren af expositionen att anse som en af de allra vigtigaste, då dess landtbruksredskap (från Öfverum t. ex.) redan lofvar bli en af våra mera värderika utförselartiklar åtminstone till östra och sydöstra Europa. Äfven för fera af de turkiska länderna, som just på denna utställning gjort vigtiga förberedelser att genom närmandet till nordligare länder förbättra sitt inre tillstånd — torde i framtiden de svenska åkerbruksredskapen också bli begärliga. En af de äldstä konserterande pianister, välbekant för den äldre musikallska generationen i Stockholm, hr Rodolf Wilmer, rezalerar här hvarje tisdag, torsdag och lörlag den utställningsbesökande allmänheten med föredrag inom den schweiziska afdelningen (på eh flygel af Hine komp. i Värich). Ännu eger hängs föredrag af saongsstycken å la Charles Mayer (såsom Längtan till hafvet, Flyg fägel, flyg,) Mendelsgohns Vårsång m. fl.) förmåga att ängsla de många åhörarne, som lyssna pål ans alltid flärdfria musikaliska spel. Efter zernys död är ham en af Wiens mest anitade musiklärare. Z Rättelse: I förra brefvet står: ettstrukna 3 bör vara ostrukna g.

26 juni 1873, sida 3

Thumbnail