Aftonbladet – 26 juni 1873, sida 3

Blott en fuskare, sade majoren, hvars! både öga och hand voro ifrigt sysselsatta, Jag borde ej börja vår bekantskap med att tvifla på edra ord, men detta är inte något fuskverk sade Tom och pekade på några ypperliga fotografier af små celleporor tydligen tagna under förstoringsglas. De tillhöra Mellot. Har Mellot blifvit vetenskapsman ? Åh, omöjligt ! Nej, endast fotograf. Jag är trött vid att måla naturen illa och i nästa stund se en golbild öfverträffa mina bästa bemödanden. Derför har jag blifvit fotograf och gjort ett löfte att inte måla något på tre är och en dag. Men fotografier kunna endast gifva dager och skugga. Den tid skall komma, då de också gifva färger och det är mera än hvad jag eller någon annan förmår, Jag hyllar således den nya dynastien; artisternas sysselsättning är förbi. Major Campbell ordnar de täcka, små koralldjuren och jag åkallar solen för att skaffa dem odödlighet. Och du lyckas deri fullkomligt. Det är för mig en fullkomlig nyhet, bör du veta. Då jag lemnade Melbourne, hade fotografikonsten knappt hunnit längre än till en guinee porträttet af skäggiga desperados med en guldklimp i ena handen och en 500-pundssedel i den andra; men hvad jag här ser, är ett stort steg framåt och af oerhördt gagn för vetenskapen. Också ni är således naturforskare? inföll Campbell och såg upp med intresse. Det tillhör i mer eller mindre grad mitt yrke som läkare, svarade Tom lugnt, och jag har här varit lycklig nog att påträffa en förut inte genomforskad erund, hvarifrån