Aftonbladet – 25 juni 1873, sida 2

ställningskommissarie förordnades just en landtbruksman, hr Juhlin-Dannfeldt,så torde böra erinras, att han visst icke försummade mana dem som här tillverka landtbruksredskap att aflemna sådana för Wienutställningen; men äfven dessa fabrikanter, kunna icke på långt när expediera ingående beställningar till kunder, meå hvilka de förut inledt affärsförbindelse och hvilka käpna deras tillverkningsartiklar. Dertill kommer att om än svensk landtbraksredskap, utställd i Wien, skulle vinna erkännaude, hvilket är sannolikt, kan dock grundadt tvifvelsmål hysas huruvida i södra Tyskland en lönande atsättning för svensk landtbruksredskap skulle uppstå, emedan dels närmare liggande stora etablissementer för tillverkning af landtbruksredskap förefinnas, och dels i anseende till prisstegringen å svenskt jern priset på svensk landtbruksredskap ställer sig väl bögt. Hvad af de egentliga landtbruksprodukterna lämpar sig för utställningen i Wien, om dermed afsåges att vidga våra affärsförbindelser på Tyskland, torde vara svärt att utfinna, ty al artikiarne spanmål, smör och ost går Tysklands säväl som Sveriges produktion på England. Af personer, som vistas i Wien och till hvilkas omdöme förtroende kan sättas, enär de äro sakkunniga, ha vi erfarit. att de utställningsföremål, med hvilka afses att åskådliggöra de vigtigaste svenska industrigrenarnes utveckling, göra värt land heder, att den svenska jJernförädlingen är ganska väl representerad, hvarför produkterna af densamma hafva ådragit sig stor uppmärksamhet bland de i denna industri hemmastadda, att våra skogsprodukter likaledes väckt uppmärksamhet, att de i Sverige tillverkade utställningsbyggnaderna erkännas vitna om stor arbetsskicklighet, äfvensom om materialiernas utmärkta beskaffenhet, samt att den svenska skolmaterielen allmänt berömmes af kännare. Man torde så ledes kunna antaga, att de svenskar, som besöka Wienutställningen och hvilka icke hysa den orimliga föreställningen eller det orimliga anspråket, att den evenska utställningen skall i föremålens antal och rikedom kunna mäta sig med de närmare belägna och rikare iodustriidkande länderna, icke skola finna sig så missbelätna som de, hvilka i Wien hoppats få se idel underverk och deraf ett större antal från Sverige.