Aftonbladet – 25 juni 1873, sida 2

STOCKHOLM den 25 Juni. Åtskilliga från Wien hemkomna landsmän äfvensom några korrespondenter deri från hafva redan uttalat sin missbelåtenhet med den gvenska utställningen. De anse nemligen öfver hufvud taget att den svenska industrien är torftigt representerad. Betfogenheten af denna anmärkning är utan tvifvel svärt att afgöra för dem som icke besökt utställningen eller icke ha tillgång till den svenska utställningskatalogen; men så vidt tillgängliga förteckningar, då utsvulningsföremålen skulle afsändas, gåfvo vid handen, vills det synas att våra vigtigaste industrigrenar, i synnerhet de som be: tingas af bergsbruket och skogsskötseln samt fiskerinäringen, äro ganska fullständigt representerade, Anomärkes äter att antalet utställningsföremål icke är så stort som från Btskilliga andra länder, hvilka ilka samma iadustri som Sverige, så tr en så dan anmärkning sannolikt fullt befogad; men ntan afseende bör dervid likvisst icke lemnas, att om afsigten med utställningen är att visa hvad den svenska industrien i dess olika grevar kan producera, vinnes det äfven om ej stora massor af samma föremål utställas, Om således, för att anföra ett exempel, sågom ett bevis på det svenska jernets seghet, från något jernverk ut ställts tjugu kallvridna valknutar af stängjorn från !;s:dels till 4 tums tjocklek, så förmk de sakkunniga bedöma jernets beskaffenhet med lika säkerhet, som em tvåhundra dylika valknatar blifvit från samma jeraverk utställda, hvaremot på öfriga be skådare de 200 valknutarne naturligtvis måste göra ett väldigare intryck. Om vidare för att Bskådliggöra det svenska jerpets både seghet och hårdhet, t. ex. tio projektiler af olika storlek och alla begagnade vid skjutning mot pansarplåt, blifvit utstälda, så är fetta antal fullt upplysande för de sakkunniga, hvaremot de öfriga böskådarne måhända af projektilernas ringa antal draga Intsätsen, att det land, från hvilket den t lornförådl c de kommit, suv . Jarnförådlingekonsten långt efter ett annat, som utstau. dra projektiler: Man förbiser så lätt hvad med dessa etorartade utställningar verkligen åsyftas eller rättare sagdt borde åsyftas. Den stora skådelystna allmänheten vill se stora massor af alla utställningsartiklar, vill ha många omvexlande föremål för ögonen till förströelse, och det kan icke bestridas att utställningarne gått och gå i en sådan riktning, med hvilken de stora beskådaremassorna också äro mera belåtna än de verkligt sak: kunniga. Det är möjligt, att våra större industriidkare hade kunnat sända tlll Wien betydligare partier af sina tillverkningar; men erinras bör dock, att Sveriges deltagande i utställningen beslöts temligen sent, att arbetslönerna redan då voro högt uppdrifna, att transportkostnaderna utgöra en ganska betydande faktor, att enligt förut vunnen erfarenhet det som a? utställningsföremålen säljes utgör relativt en obetydlighet, och att alla våra större industriidkare lyckligtvis äro öfverhopade med beställningar, hvilka så snart de kunna effektueras: blifva liqviderade. Ds ha derföre obestridligen förfarit välbetänkt, när de lemnat väl utförda bidrag till Wien-utställningen, för att inför de sakkunniga der visa hvad den svenska industrien kan åstadkomma, och att på så dant sätt konkurrera med andra länders in: dustriidkare på samma områden, öfverlemnande åt de senare att imponera på allmän: heten med de stora massorna. Hvad särskildt beträffar en i Nerikrs Alle: handa framställd anmärkning, gjord af en lindtman, som besökt Wien, derom, att den svenska landtbruksutställningen skulle vara nedslående, fastän till svenska ut