jredan den unge mannen till utseendet — ej Imr Creed, egare till ett litet gods, likson Jmr Trebooze och synnerligt god vän til denne, under hvars ledning han lärt sig at lallt ifrån sitt femtonde år röka och dricka till föga fromma för hans kroppsbyggnad helsa, nerver och intelligens. Han inträdde med en förnäm hållning och såg sig likgiltigt omkring, innan han bör jade tala. Är det möjligt, tänkte Tom, att Tre booze har skickat mig em utmaning? Def vore, min sann komiskt. Vi få väl se. Han fortfor att rulla piller. Hör på, sir, började den unge mannen hvilken såsom egendomsherre hade beslutit att bemöta doktorn med förnäm öfverläg senhet. Tom vände sig långsarit åt honom, be traktade honom länge från motsatta sidan om disken med halft slutna ögon och fram. sträckt haka liksom hade han hastigt blif vit bekajad med närsynthet. Under tiden arbetade han träget med sina piller. Jag ville säga — jag önskade tala litet vid er, sir — fortfor mr Creed, som småningom blef alltmera besvärad af Toms fasta blick. Trötta er ej dermed, sir! jag ser mycket väl hvad som fattås er. Nerverna något angripna; det ger sig nog, blott matsmältningen kommer i ordning. Jag skall gifva er en gats piller att intaga till natten, men jag skulle tillstyrka litet ammoniak och valeriana nu strax, Får jag blanda till?:. Sir! ni misstar er alldeles!. För ingen del; ni kommer till mig med en utmaning från mr Trebooze. Ja, det gör jag, sir! yttrade ynglingen helt stormodigt, och högst belåten öfver att de fruktansvärda ordem voro sagda utan att