Aftonbladet – 21 juni 1873, sida 3

Konung Carl XV:s testamente. (Ur Posttidningen.) Den storartade gåfva, hvarmed den framlidne kouuvgen önskade på ett varaktigt dsätt tillegna svenska staten frukterna af sin verksamhet för de sköna konsterna, skall ör efterkommande bära vitne om hans smak och fästa ett vördadt minne vid hans namn. Då det säkerligen intresserar en större allmänhet att erfara något närmare om verkställigheten af konungens testamente, vilja vi efter de källor, som stått oss till buds, i sådant bänseende meddela följande: Sedan bouppteckningen blifvit afslutad, tillkännagåfvo hrr utredningsmän under den 5 sistlidne April, att de testamenterade samlingarna redan kunde till staten aflemnas; hvarefter t. f. intensenten vid Nationalmuseum ingick till K. M:t med anmälan härom och anhöll tillika dels om föreskrift angående sättet för semliugarnes mottagande och förvarande, del: om härför erforderliga anslag samt till inköp af sådaua konstföremål och konstindustrialster i konung Carls efterlemnade bo, hvilka lämpligen kunde komplettera den kungliga gåfvan. Den 12 April afläts ock proposiiion i ämnet till riksdagen, som för ändamälet beviljade 20,000 rår, deraf 10,000 rår finge anväcdas till omförmälda inköp. Derjemte täcktes K. M:t förordna, attsamlingarne skulle för statens räkning emottagas i enlighet med de i testamentet åberopade förteckningar eller eljest i befintligt skick samt, beträffande taflesaralingen, efter aital med utredningsmännen, sedan Nationalmusei nämnd förut afgifvit utlåtande, hvilka mälningar i den framlidne konungens samling såsom varande af nordiska, eller svenska, norska och danska, konstnärer borde tillfalla museum på grund af testamentet. Efter verkställd granskning godkände nämnden för sin del en upprättad förslagsförteckning, som numera äfven blifvit af utredvingsmännen till alla delar gillad; hvarefter en stor del af taflorna kunnati Nationalmuseum inflyttas. Då emellertid någon tvekan lärer uppstått, hurnvida de vackra miniaturmålningarne af nordiska mästare i konungens samling vore i testamentet inbegripna, förklarade kronprinsessan af Danmark, såsom arftagarinna, att jemväl dessa miniaturer finge ingå i gäfvan. För vår konsthistoria var detta af så mycket större vigt, som bland miniaturerna finnas trenne mycket utmärkta af Hall, deribland ett porträtt af Gustaf II Adolf, efter van Dyck, och ett annat at Axel Öxenstjerna, efter Mierevelt. Hennes Kongl. Höghet, som på ett så ädelt sätt förstorat sin fadera med varm hand gjorda gåfva, har dertill vidare tillagt; utom andra värdefulla föremål, konung Carls porträtt, måladt i oljefärg af J. W. Gertner, samt drottning Lovisas och sitt eget porträtt, begge utförda af Amalia Lindegren. Medelst det beviljade statsanslagetinköptes, jemte en del konstindustriföremålj flera vackra oljefärgstaflor af holländska och flamländska mästare. Anslagsbelopoet medgåt ej någon vidare utswrickning; men vi veta, att konung Oscar inköpt btskilliga målningar, företrädesvis sådana, hvilka ega en fösterländsk Betydelse och såsom historiska minnen varit fästade vid några af de kongl. slotten. . Hvad angår vapensamlingen, så har denna, med utredningsmännens tillåtelse, fått emottagas i befintligt skick. Större delen deref, som förvarats i konung Carls våning på k. slottet, har ock redan blifvit öfverflyttad till Nationalmuseum, der rustningarne äro insatta i lifrustkammaren och de öfriga vapnen blifvit provisoriskt uppsatta i fyra entresolrum, till dess de hinna förtecknas och kunnal. i lifrustkammaren efter hand inordnas. De betydliga samlingarne at konstindustriföremål, såsom möbler, fajanser, porsliner, glas, emaljer m. m., tillsammans mer änl. 2000 nummer, få emottagas enligt en af J. Falke i Wien utarbetad tryckt katalog samt. ett dertill hörande, af konung Carl upprät-. tadt, handskrifvet bihang. Inventeringen af alla dessa föremål har börjats med arbetena j i guld och silfver, som öfverlemnats till för varande i statens historiska museum. der de redan äro ordnade och uppställda. Konungen, som disponerar Ulriksdals slott, har täckts förordna, att den öfriga mängden af de testamenterade konstsakerna må tillsvidare förvaras på nämnda slott, till dess för dem kan beredaz någon lämplig lokalihufvudstaden, der de kunna blifva Jättare tillgängliga och mera fruktbärande för konstens. och konstindustriens idkare, Sålunda har konung Carl XV:s testamente i principielt och formelt hänseende redan kunnat bringas till verkställighet.