Aftonbladet – 21 juni 1873, sida 3

pmed penningar förtjenas, gör att de aktas så ringa. En arbetare kan på tre dagar förtjena nog till föda för hela veckan och ett bastant rus under veckans öfriga fyra dagar. En hemmansåbo kan med häst och karl under timmerdrif ningstiden förtjena från 8 5 10 ända till 15 å20 rdr pr dag. Och ändock försäkrades mig af tillförlitliga personer att hvarken jordbrukarnes ej heller, ja ännu mindre de lösa arbetarnes ekonomiska ställning förbättrades. Mon hvarttaga då de oerhörda penningsummorna vägen? De ända till hundradötal uppgående bränvinsoch vinfaten. som finnas hopade vid ångbåtsstationerna, lära innehålla lösningen på gåtan. De der stora sedelmässorna, som trävarurörelsen drar till Helsingland, bortföras af bränvinsoch vinfloderna, som öfversvämma landskapet. Och om penningarne vore det enda dessa rusmedel förstörde: men de undergräfva och tillintetgöra helsa, samvetsfrid, religiositet, sedlighet, och. tillfoga tusental af hustrur och barn oerhörda sorger och lidanden. Det är sannerligen hög tid att en rörelse begynner, liknande den, som i slutet af 1830och i början af 1840-talet i så betydlig mån hämmade bränvinsflodens härjningar; ty får det onda ännu några år tilltaga proportionsvis så mycket det på sista tiden gjort, så torde det blifva obotligt för inhemska medel. Det vore mig en lätt sak att genom en massa sorgliga fakta styrka att mina yttranden och farhågor icke äro öfverdrifna; men jag inskränker mig till tvenne, som timade nästan samtidigt och hvarom jag erhöll underrättelse samma dag. Eu hemmansegare i Jerfsö kyrkoby Jon Olsson, en helt ting man, hade under denna vinter och vår nästan gått i ständigt rus, tills han omsider fick delirium tremens och under fullt fyllerivansinne afied några dager förrän jag passerade församlingen. Den skjutsande, som meddelade den roskiga nyheten, hade knappast aflemnat mina effekter vid nästa gästgifvaregård förrän man der berättade mig dtt en 30-årig soldat, Per Frisk, vid Delsbo kompani, af dryckenskap njutit en hastig död. Frisk, som var ogift, hade i likhet med ofvannämnde Jon Olsson på senare tiden hejdlöst hängifvit sig åt dryckenskapen. På morgonen af sin dödsdag hade han klagat öfver svåra plågor efter föregående dagens rus och, möjligen för att döfva dessa, intog han åter ett betydligt qvantum af den svenska nektarn, hvilket hade till påföljd, att då han ett par timmar derefter gick några steg från sin stuga för att hemta vatten åt sin heta strupe, störtade han omkull och dog ögonblickligen. sannolikt träffad af slag.