Aftonbladet – 21 juni 1873, sida 2

tera presslagen, så mån I icke tro, att vi äro rädde derför. Tvärtom, vi önska, att lagen diskuteras med sakkännedom. Jag tror mig nu ha framstält situationen, sådan den är, utan, passion och utan öfverdrifven ömtälighet. (Åhå, nej!) Att debatten vid riksdagens slut fått karakteren af en principiel strid, är icke mitt fel. (Motsägelse:) Windthorst (Meppen): Rikskansleri har varit häftigare än saken berättigar till. Skulle vi här afbålla oss från hvarje yttrande -om presslagen, skulle det vara bäst att strax stänga butiken. (Stor munterhet.) Regeringens lagförslag kan man omöjligt hinna med; genom nödpresslagen kan man ätminstone skaffa pressen en matefiel. lätt nad. I Frankrikehariarikesministern Beulg r kort tid sedan utfärdat ett presscirkulär, som väckt det största uppseende inom landet. Om man der kände de preussiska pressförhållandena, skulle man knappt ha förundrat sig öfver cirkvläret (Mycket bra!). Bismarck: Jag fattar ej hvarför man geaast skall beskylla preussiska regeringen för brottsliga afsigter, när den i ettlagförslag uttalar sin öfvertygelse. Det gifves kanske 100,000 menniskor, som hafva ett dixekt intresse i pressen och önska att den skall vara så fri och oberoendö som möjligt ; men ett vida större fertal äser med bekym mer pressehs friare utveckling; detta flerta! har rätt att uttrycka sin öfvertygelsa i ett lagförslag. De bida motsatta åsigterna om pressen stå icke gent emot hvaravdra som last och dygd, utan som protektionism och frihandel, i Lasker: Jag tror mig icka genom mitt tal ha gifvit anledning till rikskanslerns irriterade förklaring, Det är sannt att vi alla med lika rätt deltaga i lagstiftningsarbetet. Bismarck: Den irriterade tonen har just genom hr Lasker kommit ini debatten, Det är icke hans. vana att skrika eller tala med häftiga åtbörder, men han förstår att spetsa sina pilar så, att de, om de icke innehålla gift, dock äro doppade i en frätande såft. Han har sålunda antydt en åtskilnad mellan regerlng och folk och en motsats mellan beg: ges rättigheter. Men jag skall icke tolerera, att regeringen skiljes från folket. Attvilja tillägga sig folklighet allenast för sitt parti och framställa regeringen som folkiiendtlig, det är subversiv tendens, söm jag minst väntat af hr asker. Hela denna debatt bar ipgälunda varit mig kärkommen, ty jag uppsöker icke kif och strid, men jag är icke heller någon neutral eller sysslolös åskådare, Det är icke min vana att tiga stilla vid vigtiga frågor. Jag är väl medveten at mina pligter mot regeringen och skall aldrig låta skrämma mig från att uppfylla dem! Döu upprörda debatten slutade med, att riksängen först beslöt atttaga Windthorsts nödpresslag under behandling och, blott i händelse den blefve förkastad, öfvergå till diskussion at rageringslagen, Berlintidningarna för den 18 och 19 uttrycka nästan alla sin förundran öfver rikskanslerns hetsiga och föga liberaia uppträdande, samt upprepa att presslagen aldrig skall blifva antagen af parlamentet eller nationen. Enligt telegram från Berlin af den 18 dennes bar förbundsrådets justitieutskott till och med framställt ändringsförslag, hvarigenom lagens straffdestämmelser väsentligt skärpas, Slafhandeln i Zanzibar är afsekaffad — är den vigtiga nyhet, som de senast hitkomna engelska tidningarna medföra. Den 5 dennes beqvämade sig slutligen sultanen derstädes, efter långt motstånd, att gå in påde af sir Bartle Fråre uppställda vilkoren och undertecknade det fördrag, hvilket sannolikt för alltid skall göra ett slut på den skändliga menniskohandeln inom hans område. Samma dag, som fördraget undertecknades, upphörde den zanzibarska slafmarknaden, och dermed har en del af Bartle Fråöres mission blifvit bragt till extlyckligt slut. Att sultanen icke af menniskokärlek fogade sig efter Englands önskningar är nogsamt bekant. Visserligen mottog han beskickningen med orientalisk höflighet, men lät den genast förstå, att han af financiella skäl icke kunde afstå från den gamla, inkomstbringande handeln. Då alla föreställ ningar voro fruktlösa, måste ran skrida till ultima, ratio, d. v. 8. hota med bombardering. för verkställande af hvilken hotelse nägra örlogsskepp beordrades från de indiska till de afrikanska farvattnen. Nu först förstod herrskaren i Zanzibar, att det var allvar och nu först beslöt han sig att underteckna fördraget.