Aftonbladet – 21 juni 1873, sida 2

STOCKHOLM den 21 Juni. En ytterst häftig debatt har den 16 dennes egt rum inom tyska riksdagen angör ende det Bismarckska förslaget till press. lag, hvilket till följd af sin illiberala karakter i hela Tyskland funvit ett så ogynsamt mottagande, och af hela den liberala pressen så energiskt bekämpas, Sedan man vid sammanträdet först diskuterat frågan om riksförfattningens införande i ElsassLothringen, öfvergick man till den egentliga frågan för dagen. Då riksdagen om en vecka skall slutas och dess medlemmar gerna innan dess ville göra någonting för danna frågas lösning, hade Windthors: (från Meppen, regeringens bekante klerikale motståndare), föreslagit att man skulle låta det af regeringen framstälda förslaget hvila och antaga en nödpresslag, medelst hvilken kantionerha och stämpelskatten skulle afskaffas. Windthorst anmärkte att regeringens presslag var särdeles misslyckad och alårig skulle blifva antagen af riksdagen; man borde derföre tills vidare inskränka sig till att antaga hans provisoriska nödpresslag, hvilken gick ut på att afskaffa några af de bördor, hvilka hårdast tryckte pressen. Bismarck svarade: Den föregående talaren anser att presslagen är misslyckad och tror att den aldrig skall vinna förbundsrådets bifall. Detta sätt att döma kan jag lätt bemöta med att säga, att talarens nödpresslag är misslyckad och aldrig skall vinna förbundsrådets bifall. I förlitande på byråernas förut afgifna yttrande har jag tillstyrkt H. M:t kejsaren att fatta beslut om riksdagens afslutande, i det jag trodde mig kunna försäkra honom om, att blott regeringens förslag, men icke andra förslag, som utgått från riksdagens initiativ, skulle förekomma till behandling under närvarande session. Jag vet icke, om H. M:ts beslut skulle ha utfallit på samma sätt, om jag varit mindre tillitsfull i detta hänseende; jag tror icke heller att beslutet är oäterkalleligt. (Liflig oro inom församlingen.) Presslagen behandlas för närvarande afförbundsrädets lagutskott och diskuteras kanske icke med den skyndsamhet, som skulle ha varit fallet om en längre tid varit utsatt för riksdagssessionen. Men jag beklagar, att andra lagförslag, som i rättan tid blifvit framlagda af regeringen, icke kommit till behandling. (Förnyad oro och mot sägelse.) Ja, mine herrar, det har klagats öfver att riksdagen skall sitta här ännu tre veckor under sommaren, och det skedde redan på en tid, då militärlagen varit förelagd för 24 dagar sedan. Det har derföre icke kunnat undgå att såra H. M:ts eller — för att icke tala om majestätet — hans representants, rikskanslerens känslor, att man icke egnar samma uppmärksamhet och itver åt regeringens lagförslag som åt andra förslag, hvilka just stå i strid med de tyska regeringarnas åsigter. Lasker: Jag måste tillbakavisa -den förebråelsen, att riksdagen skulle ha varit i stånd att afsluta behandlingen af flere lagförslag. Ännu i denna dag sakna vi lagen om de 12 milliarderna, utan hvilken vi-icke kunna afsluta finanslagen. Flere af de vigtigaste lagförslagen ha vi först mottagit i slutet af Maj. Så sentochiså små qvantiteter tilllytaossregeringsförslagen attvi formligen måste vänta dem. Vi skulle för längesedan ha varit färdiga, om regeringens arbeten -blifvit regelbundet förelagda. Vi måste nu söka att blifva färdige till den 26, och likväl sakna vi ännu lagen om pappersmyntet (hör!), Under dessa omständigheter kan man icke förtänka oss, att vi begagna tiden till att behandla lagförslag, i hvilka det är fråga om folkets rättigheter (bifall), sedan vi i hela månader arbetat på financiella förslag. Vi ha måst inställa våra möten på 4 å 5 dagar till följd af brist på arbete. Om vi begagnat dessa ferier till att diskutera militärlagen skulle detta endast haft till följd att motsatserna i all sin skärpa framträdt utan att lagen blifvit färdig. Deremot kan det vara till nytta för förbundsrådet att lära känna den tanke riksdagen hyser om regeringens presslag. Enligt min åsigt torde knappast 24 medlemmar finnas, som vilja gifva den sitt bifall, och intet parti vill vara medskyldigt till dess antagande. Förbundsrådet bör derföre mottaga vår diskussion med tacksamhet. Bismarck: Det har aldrig fallit mig in att vilja beskylla riksdagen för att den icke i rättan tid behandlat lagförslagen. Jag påstår endast, att militärlagen blifvit framlagd så tidigt, att den kunde ha blifvit behandlad af riksdagen. Icke heller lär någon kunna neka, att när man här med deklamatörisk patos betonar de s. k. folkrättigheterna... (Lifliga protester från venstern.) Ja, mine herrar, det är endast reminiscen ser från en föregående tid (nej, nej!), hvilka jag har rätt att kalla deklamatoriska talesätt! (Oro.) Jag har länge nog lefvat i en tid, då ed hvar, som ville vinna någonting för sig. sjelf och sina politiska intressen, uppträdde som förkämpe för folkets rättigheter. Till folket höra vi alla; jag har också mina rättigheter såsom medlem af folket; jag kan lika väl kalla mig folkrepresöntant som ni: Äfven H. M:t kejsaren hör till folket! (Liflig oro.) Dessa talesätt om folkets rättigheter äro endast traditioner och tendenser Hos personer, som källa sig liberale utan att vara det. (Liflig oro inom församlingen.) Jag undanbedjer mig, mine herrar, att man för i dag lägger beslag på benämningen folket och undanta ger mig derifrän... (liflig oro)... ja, jag undanbeder mig det! Om TI, trots mina före