Aftonbladet – 20 juni 1873, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Hederskänslas I bref från Öland af den 9 Juni till tidningen Kalmar läses: En kopparslagare i Kalmar hade vid ett marknadstil fälle på Öland af en qvinna blifvit bestnlen på en kop parkittel. Vid ett annat dylikt tillfäl e le till samma kopparslagare ett fruntimmer med egäran att få köpa en af hans till försäljning sea ponerade artiklar.. Kopparslagaren, som a Iruntimret trodde sig igenkänna den person, hvilken föröfvat stölden, tillkännagaf helt obe. tänksamt, att det nu ej skulle för henne I kas lika lätt, som för ett åt sedan. att från honom stjäla någon kopparkittel. Köparlnnan — den tillämnade nemligen. ty någon handel ifrågakom naturligtvis ej — blef till en början förvånad och sedermera, på förnyad tillvitelse, förbittrad, hvarföre hon tillkallade sin man, hem mansegaren Olof Mattsson från Kalkstad i Thorslunda socken — en person, hvilken, likasom hustrun, i sin hemort är särdeles aktad. Då tillvitelsen icke återtogs. instämde Olof Mattsson kopparslagaren till Ölands södra Mots häradsrätt. Svaranden, som utan tvifvel också är en hederlig man, ehuru han i detta fall begått ett stort misstag och en ännu större oförsigtighet, blef emeilertid allt mera TA att hans beskyllning var helt och bållet obefogad. För några dagar sedan, då målet åter skulle handläggas vid domstolen, råkades kontrahenterne, innan rättegångstimman var inne, på tingsstället Färjestaden, då kopparslagaren. med erkännande af sitt förhastande och med förklarande af ledsnad deröfver, framställde den önskan, attsaken måtte nedläggas. — -Hellre än gerna — biföll Olof Mattsson — sförutsatt likväl, att jag, eller rättare min hustru, får den upprättelse, hvartill den ogrundade och sårande beskyllningen rg henne. Sedan andra parten härpå villigt ingått, framstäldes Olof Mattssons anspråk, hvilka bestodo deruti, att kopparslagaren skulle inför häradsrätten erkänna sitt misstag, att häradsrättens protokoll sedermera skulle genom den senares försorg intagas itidningen Kalmar, som allmänt läses i orten, samt att Olof Mattsson skulle, enligt en företedd räkning. hvil. ken upptog ett ganska obetydligt belopp, blifva ersatt för sina tingsresor, jemte utbetald utslagslösen. Olof Mattssons motpart förklarade, med all den beredvillighet, som anstår en hederlig man i dylika fall, att han ingick härpå. samt att han öfver sitt ofrivilliga och af en påfallande likhet i utseendet mellan två olika personer föranledda misstag var mera ledsen, än öfver förlu sten af den ne som för beskyllningen möjligen kunde blifva honom ålagd att Uigliva Sedan om hufvudsaken således var öfverenskommet, framställde kopparslagaren fråga om -de öfriga vilkoren. Hvilka vilkor? — frågade i sin ordning Olof Mattsson förvånad. Några sådana kan jag naturligtvis ej uppställa. Min hustru har ju fått all den upprättelse, som är möj lig, och jag har ju för mina omkostnader på målet fått pr ng följaktligen kan ingenting återstå. — Jag hade utan tvifvel — invände svaranden — ifall denna försoning ej mellankommit, blifvit dömd att plikta en summa penningar, och af denna är jag beredd att till Olof Mattsson lemna åtminstone en del. Någaon sådan ersättning. huru stor den än må erbjudas, kan jag ej mottaga — förklarade Olof Mattsson : — -emedan min hustrus heder ej kan värderasi penningar. Det är tillräckligt med den upprättelse, som är lemnad. I dessa tider då allt anses kunna värderas och ersättas genom penningar, utöfvar det på hvarje bättre sinne ett behagligt inflytande, då perso ner, hvilka ej äro hemfallna under denna krassa egoism, anträffas. — Olof Mattssons handling, hvilken föreföll honom så enkel och naturlig, som om någon annan åsigt än den, hvarpå den grundades, omöjligen kunde finnas, gjorde alla tillstädesvarande ett godt intryck. Attgifva förklaringar öfver redbarhet. heder och ära genom exemplet är ett föredragningssätt. som i alla tider gjort största effekten; och isynnerhet blir detta händelsen, då förklaringen afvifves af en person, som för sina handlingar endast har sitt enkla förstånd och sin oförvillade känsla siom ledare —f-Mm. — Petit-Journal-bolaget. Ett telegram har meddelat, att tre Paris-bankirer, Millaud, Cohen och Pereire blifvit dömde för bedrägeri, de begge förra till 3 års fängelse och 3000 francs böter, den sistnämnde till ett års fängelse och 1000 francs böter. Sakens sammanhang är följande: Är 1863 grundade den sedermera aflidne Moses Milland en godtköpstidning, le Petit Journal-, som snart erhöll ofantlig spridning, ej minst genom den kejserliga fe kn, ve understöd, ty det nya bladet var alldeles i hennes smak och så att säga idealet af en läsning för folket-. sådan detkejserliga hofvet ville hafva den. Tidningen lemnade nemligen alla politiska frågor å sido och Flen sina spalter med små nyheter för dagen, skandaler, rättegångssaker och rafflande, i novellform sattta mordoch röfvarehistorier. Hon utgjorde således en passande läsning för ett folk under cesarismen, hvilket skall uppfostras till att lefva för bröd och skådespel-. Företaget bar sig Förtal men olyckligtvis var grundläggaren, hr M. Millaud, invecklad i börsspekulationer och särskildt i -Compagnie immobiligres esuoudry utsug us BI93 oasgur Ued UBPBAT IOIVHB PICS ATG OR TEE RANN NON