Aftonbladet – 20 juni 1873, sida 2

lregeri! CU INUCEHALIURELI RUUICITLAB. Uv 1USp: Iregeringarna hafva derför beslutit, att, till förmån för de vigtigare intressen, som anInars kunde kommit att lida; göra hvarandra lömsenidigä ineågilvanden; och är det sannolikt, att frågan inom några dagar kommer att erhålla en för båda sidorna tillfredsställande lösning. REDSOIRENRNENSDERAIN UT ORE Gamhettas offentliggörande — först från talarstolen och sedan i sin tidnihg — äf den förtroliga rundskrifvelse, som var utsänd till de franska prefekterna om deras förhöllande till pressen, har redan gjort sin Vverkan. Provinstidningarna äro ursinniga öf ver, att man tilltror dem en slik falhet (vare sig med petningar eller på annat sätt), och de försök, som på ett och annat ställe blifvit gjorda för att vinna tidningar för regeringen, hafva blifvit afvisade med harm. Så mycket ifrigare söker tan från konservativ sida att upptäcka den, som röjt hemligheten — ty depeschen var affattad i chiffer — och under det några gissa på en af de afsattå prefekterna, enär depeschen var utsänd innan man hunnit utgallra republikanerne, vilja andra veta, att Gambetta fått underrättelse direkt från inrikesministeriet, och åter andra, att det är Thiers som fått kännedom om saken derifrön, ehuru detta blifvit officiöst förnekadt i Bien Public. Författaren till: den alltför ryktbara skrifvelsen, understatssekreteraren Pascal, hvilken måäste afgäå, har nu i tidningarna i temligen fräcka ordalag erkänt sitt författarskap. Emellertid lär man icke inom inrikesministeren ha afstått från sina planer att inverka på presse; De republikanska bladen skola trakasseras på alla möjliga sätt, förföljas med ätal och straffas med förbud mot försäljning på gatorna (sådana förbud äro utfärdade på flere ställen, t. ex. i Rhöne departementet, hvars press helt och hället blef stäld utom den allmänna lagen). De utländska tidningar, som våga kritisera regeringen, skola seqvestreras på pöstanstalterna (det har redan skett med flere schweiziska tidningar) och deras korrespondenter uppspåras och hotas med utvisning. BSlutligen ämnar man förse den utländska pressen med arrangerade underrättelser — ett tele gram till Daily News skildrade sålunda upp: trädet i nationalförsamlingen som en stor seger för regeringen, och berättade att Beul redt sig mycket väl i sin kinkiga ställning — och samtidigt har, enligt Sigcles pästöende, blifvit inrättad en censur för telegram, hvarigenom alla ogynsamma underrättelser undertryckas. Och dock äro de extrema högerbladen icke nöjda härmed: Pays fordrar att Thiers båda satelliter Times och Independance skola förbjudas i Frankrike, och Univers angriper tryckfriheten som en revolutionär uppfinning och fäster uppmärksamheten på, att den påfliga syllabus uttryckligen fördömer den. Då justitieministern Ernoul för icke längesedan deltog i en stor katolikkongress, och der var med om att lofva, att syllabus skulle vara ett rättesnöre för alla troende katoliker både i deras privata och offentliga lif, kan man kanske snart vänta direkta förslng om ett inskränkande af tryckfriheten, oaktadt detta onekligen skulle vara besynnerligt af en minister Broglie, hvars chef gjorde sin debut i nationalförsamlingen som pressens försvarare. Vidare påstår man, att ministrarne och deras högre embetsmän hvarken fästa något synnerligt afseende vid lagarne eller sina politiska föregåenden. Sålunda hafva pre fekterne och de kommenderanåe generalerne i flere stora städer, trots mairernes protest, tillåtit religiösa processioner på gatorna, oaktadt en lag från århundradets början förbjuder dylikt, der det finnes icke-katolska kyrkor. Äfven väntar man att det nya förslaget till en kommunallag skall återgifva regeringen och prefekterne utnämnandet af alla mairer, oaktadt det var en af de kon servatives första fordringar, att valet af dem skulle tillkomma municipalråden, och det talas också om att generalrådens stående ut skott skola upphäfvas. Ty — säger ett ministerielt blad — valmännen ha på många ställen visat sig icke vara värdiga de kommunala friheterna, med andra ord, de ha alltför ofta förbigätt de konservativa kandidaterna, för att i stället utse republikaner, ja till och med radikaler; och ännu efter den 24 Maj fortfara fyllnadsvalen såväl till generalsom municipalråden att utfalla till förmån för republikanerne. Valet i Lyon har i synnerhet varit de konservative en nagel i ögat; ty trots stadens fördelande i 36 qvarter valdes dock 35 radikaler och 1 moderat republikan, och det under lifligt deltagande af valmännen (två tredjedelar röstade) och efter stark påverkan af embetsmännen. Det säges derför att regeringen kommer att upplösa det nya kommunalrådet och insätta en provisorisk kommission. Republikanerne äro dock mycket förboppningsfalla med afseende på framtiden, ty genom Rancs ypperliga organisationstalang är partiet nu så väl ordnadt, att det bestämdt känner sin styrka öfver hela landet, och till och med om valrättsåldern höjes och tiden för vistelse i kommunen förlänges, skall det dock kunna räkna på seger, om blott icke den allmänna rösträtten inskränkes. Il detta hänseende är det en stor fördel, att napoleonisterne icke kunna gå in derpä, enär de alltid häfda den allmänna rösträtten som folkviljans rätta uttryck, och utan deras trettiotvå röster är ministören maktlös. Detta framträdde klart vid senaste voterinsen, då flere af napoleonisterne ville störta Beul6 — som komprometterar oss, sadel: korsikanen Gavini — och Rouher på Brog-l. lies enträgna uppmaning måste lägga sig! emellan och hota att draga sig tillbaka, j; om de icke ville följa truppen. Bandetl; nellan koalitionens tre grupper håller så-l, unda redan på att brista, och flere höger-!; nän förutse, att det icke länge skall kunna 1 vålla. Legitimisterne äro förbittrade både ! ifver napoleonisternes fräcka uppträdande 1 i 1 ch orleanisternes ständiga intriger, och de jenare börja hysa misstankar mot napoeonisterne och frukta att de krafsat kastanerna ur elden för sina hatade medtäflare. Den närmaste tiden skall sannolikt medföra tormiga uppträden i nationalförsamlingen; y oaktadt voteringarna i afdelningarna viat 344 röster för och blott 200 emot bifalet till undersökningen mot Ranc, väntar ls nan, att både Thiers och Cissey skola upp-le räda för att försvara den förra regeringens i Äällning i denna sak, hvarjemte Gambetta lr ommer att tala för Ranc. Vidare bebådas !s n interpellation af Jules Favre om Brog-la es cirkulär och tidningarne omtala, attop-s vositionen fått tag i två nya förtroliga cir-r ulär, det ena till diplomaterne, i hvilketf en förra regeringens politik betecknas somin evolutionär, det andra till prefekterne, hvilka läggas att omintetgöra Thiers popularitet os bönderna och småborgarne och försvaga ron på republiken. Huru öfverensstämmer etta med löftena om, att ingenting skall srändras i institutionerna och kan Mac Maon, som hederlig man, svara för dylikt? Af alla de utnämningar, regeringen föregit, är kanske ingen så betydelsefull som eneral Chanzys till guvernör i Algeriet, a RR RR RR VR 0-0