Aftonbladet – 18 juni 1873, sida 3

sementets utställning, höjer sig på en B0Ckel af jern ett 110 fot högt torn i form ungefär af en fyr. På dess afplattade golf är det uppfunna signalinstrumentet placeradt. Det består af en hornformig kapsel, hvari är fästad en tunga af metall; i kapseln utmynnar vidare på ena sidan ett ledningsrör från en ångkittel och å andra en trumpet af åtta fots längd, som i munstycket har en vidd af 30 linier och vid den motsatta utvidgade ändan (klockstycket) en fot I genomskärning. Ångan sätter naturligt vis tungan (labialen) i rörelse liksom luften från bälgarne i ett orgelverk och tonen kan genom det större eller mindre trycket förändras till sin styrka. Äfven kan man läta tonen framkomma kort och ihållande efter behof och behag, så att man derigenom liksom på telegrafisk väg förmår korrespondera med den yttre verlden på hela 11 sjömils afstånd — si långt är det beräknadt att ljudet kan förnimmas. När man första gången på utställningsplatsen eller dess närhet hör detta ljud, hvilket stämmer som ett-struket g (för att närmare ange tonen på musikens eget språk), frågar man ovilkorligen: Hvad är detta? Det sätter luftvågornanemligen i rörelse och skakar hörselnerven på ett ganska egendomligt vis, något så när liknande tonen från en 16 fots orgelbasun, fastän vida intensivare, Hela apparaten ntager ett obetydligt rum och är dessutom särdeles lätt skött. Vid tjocka och storm, lå inga andra medel finnas att för öga och öra tillkännage ett fartygs belägenhet till sjös, är denna hörseltelegraf af största nytta och kommer sannolikt efter Wien-utställninsen att vinna större utbredning inom marinstaterna. Uppfinningen tillhör en ingeniör Amadi i Triest. I fredags egde ett slags invigning rum tf den svenska restaurationen på utställlingsplatsen. Till den nordiska sexa, som lär på ett smakfullt sätt anordnats, hade mkring 80 personer från de skandinaviska änderna jemte några främmande journaliter infunnit sig. ANt tilgick på äkta venskt maner — hvarken toaster, duskålar, mörgärdsbord, knäckebröd eller punschen attades, ännu mindre den lifvade sinnestämningen, och lokalen, hållen i guilt, blått ch rödt, tog sig särdeles väl ut. Serveingen, som bestreds af kypare, prydda med ulbläa aiguilletter på axiarne, ansågs möntergiltig. Det tidningsrum, som nu anordnats inom tställningen, är temligen besökt, men nåot inskränkt till omfånget. Bland de 160 idningar, som der finnas från olika länder Tyskland, England, Frankrike, Amerika, talien, Ryssland) har jag endast kunnat åträffa en enda från de Skandinaviska staerna, nemligen den danska illustrerade.