Aftonbladet – 18 juni 1873, sida 2

sen. Hon hvilar derför icke på någon prin-! ip, och man har icke följt något system vid rennes utarbetande. Hon är endast en masga : föreskrifter utan minsta sammanhang och l: ita motsatta hvarandra, Riksförfattningens : örnämsta elementer äro kejsaren, förbunds-; Adet, rikskansleren och riksdagen. XKejsa l: cen har icke de gamla cesarernes rättighejer; han är endast de förenade suveräna! ;yska staternas president. Förbundets sami nansättning visar bäst motsägelserna i vår l riksförfattning. Dess medlemmar äro delegel, rade, ofta ministrar, och i denna egenskap li ha de ingen annan uppgift att fylla än attj! vaka öfver att deras staters intressen icke kränkas. I stället för detta råd borde man ha en ansvarig minister, ty den ansvarig-, het, som hvilar på furst Bismarck, är på ångt när icke tillräcklig. Man känner dej prerogativer, riksdagen åtnjuter; väntom 038 således icke några allvarsamma resultater af dessa arbeten. För att åstadkomma någonting dugligt måste man afskaffa den ivalism, som nu eger rum mellan riket och j de särskilda staterna, en dualism, som görj att hvar och en söker att vinna för sig det mesta möjliga af suveräna rättigheter. För att upphäfva denna dualism, måste man apphäfva alla de monarkiska staterna utan undantag. Riksdagen borde derför redan nu göra till sin uppgift att så mycket som möjligt utvidga sjelfstyrelsen, på det att man den dag, då man kan afskeda alla monarkerna, må kunna ersätta tyske kejsaren icke med en Cesar på napoleonskt mangr, utan med en president, hvilken man endast kan bevilja en mycket begränsad makt, Lagförslaget angående riksförfattningens tillämpning i Elsass-Lothringen skall före: ma till afgörande hos förbundsrådet och först sedan man lärt känna reaf de kretsrådsval, som komma att ega rum i denna provins den 22 i denna månad. Om dessa val utfalla i en alltför starkt utpräglad anti-tysk riktning, torde man icke vilja skynda sig särdeles mycket med upphäfvandet af diktaturen derstädes. De 8. k. kateder-socialisterne (ett parti, som på senaste tiden bildat sig under ledning, af några vetenskapsmän, hvilka vilja lösa arbetarefrågan i exa förmedlande riktning och som för första gängen gjorde sig bemärkt vid mötet i Eisenach förlidet år) äro nu sysselsatte att bilda en förening, som skall hålla sin första kongress i nästkommande Oktober månad detta år. Deras permanenta komite har utfärdat ett program, som vitnar om en bestämd afsigt att utöfva inflytande på de i höst förestående riksdagsvalen och att gynna den sociala rörelsen i Tyskland. Trenne socialistiska partier komma således att framträda på den politiska arenan vid valen: det parti, som har till sia organ der Volksstaat, det, som re presenteras af Der neue Socialdemokrat, och slutligen kawedersocialisterne. Om partiställningen i Spaniens konstituerande församling lemnar Times korrespondent den 8 dennes följande vienterande tfversigt: Då cortes trädde tillsamman, hörde man blott talas om två stora hufvudpartier, nemligen de moderata republikanerne och de extrema eller Intransigentes; ty de få radikala monarkister och konservativa, som voro valde, kunde alldeles icke komma i betraktande. Redan nu, innan församlingen på allvar börjat sin verk samhet, finnes ena hel mängd underafdelningar, hvilkas antal tyckes vara iständig tilläxt Der fiunas de konservativa republikanerne eller Castelars parti, som kallas så, derför att man anser att det skall delaljuft och ledt med honom. Man antager, att klyftan mellan honom och de extrema republikanerne har blifvit större än någonsin efter budskapet, i hvilket han skall ha haft den väsentligaste andel. Hans beklagande öfver, att sträfvandena till en försoning mellan de gamla och nya republikanerne hafva slagit fel, behandlas af de extrema som ett skamligt kätteri. Ju längre han stötes bort från dem, desto närmare kommer han monarkiens radikala, som visserligen icke kunna glömma hans agitation för federalismen, men dock äro benägna att ursäkta honom, då han nu åtminstone räddar skenet af statens en: het, och i denna riktning har han utsigt att uträtta något utom regeringen såsom oberoende medlem af cortes. Det parti, som ser sin ledare i Figueras, kallar sig den nya centern och det har blifvit bildadt för att utgöra en motvigt till centralreformisterna, som ledas af Orense, federalismens enfant terrible. Det är vid Örenses parti, som intresset under den nuvarande politiska situationen koncentrerar sig. Det har uppgjort ett program, som är så vildt, att det skrämt många federalister, som ingalunda hafva svaga nerver, och då partiet förfogar öfver hundra röster, för att icke tala om det bi stånd, som det kan vänta utifrån, då striden börjar i cortes, kan man icke betrakta dess exentriciteter blott från den löjliga sidan. Utom de tre redan nämnda partierna hafva vi dessutom ultraintransigentes, som åter delas i socialister och internationalister; vidare individualisterne, landtmannapartiet, previsores. eller de politiker, som vilja se tiden an, och pignadores. De sist nämnda utgöra dock egentligen icke något politiskt parti; pignadores beteckna de de puterade, som hafva förpligtigat sig att i hvarje fråga rösta så som deras valmän befalla. Om det verkligen gifves så många partier som det finnes namn, är dock naturligtvis omöjligt att kunna yttra en bestämd mening om, förrän nationalförsamlingen griper sig an med lösandet af sin uppgift. Tillsvidare äro alla ense om att prokiamera den federativa republiken, men denna enighet har icke mycket att betyda, då enhvar har sin åsigt om hvad som bör förstås dermed. — Maskinafdelningen vid statens jernvägstrafik. Med bifall till af öfverdirektören i styrelsen för statens jernvägstrafik H. Elworth gjord ansökning och i enlighet med bemälde styrelses hemställan, har K. M:t den 6 innevarande månad förordnat att maskinafdelningen vid statens jernvägstra