Aftonbladet – 18 juni 1873, sida 2

I Tyskland tages för närvarande all mänhetens och pressens uppmärksamhet i hög grad i anspråk af det af Bismarck framlagda förslag till presslag för tyska riket, som nu står på dagordningen. De flesta Berliatidningarna äro ense om att högtidli gen protestera mot detsamma såsom helt och hållet oantagligt och oförenligt med grund: satsen om pressens frihet. En sådan lag, säga de, skulle sätta hvarje sjelfständig man ur stård att redigera en politisk tidning: den skulle tillintetgöra pressen och beröfva densamma Bil frihet och all kritik. De demokratiska tidningarna se i Bismarcks håilving i denna sak ett tecken till atti Europa förestår en allmän reaktion, som till en stor del är framkallad genom de makt egandes växande fruktan för de socialistiska rörelserna. Anmärkningsvärdt är, att till och med sådana tidsingar, som hittils visat sig såsom de ifrigaste försvararne af-rege ringen och det Bismarckska systemet, yttra sig på det bestämdaste och i de mest energi ska ordalag mot ifrågavarande förslag. Nationalzeitung t. ex. betecknar det såsom en krafiåtgärd, sinnrikt uttänkt för att sätta muniås på och döda en press, som vågade uttala sin Åsigtisväfvande frågor. Samma tidning yttrar vidare, att art. 20 af Bismareks förslag är för det liberala partiet hvad lagen mot predikstolens missbruk är för det klerikala. Nationalzeitung erkänner således att sistnämnda lag, för hvilkens genomdrifvande den sjelf mer än någon annan nationalliberal tidning agiterat, är godtycklig och frihetsfiendtlig. Af i fråga varande lagförslags beskaffenhet torde man i någon män kunna sluta, hurudant det lagförslag angående politiska föreningar och möten, som snart kommer att framläggar, skall blifva, j En medlem af tyska riksdagen, hr Dickort, ionnterad för Königsberg, har vid ett offentligt möte 1 Spandau yttrat sig med mycken djerfhet om den nuvarande tyska riksförfättaingen. Denna författning, sade han, härleder sig från en tidpunkt, då man fruktade att göra opposition mot regerin