Aftonbladet – 17 juni 1873, sida 3

man at lifvet emottagit någon glädje, blott årslånga lidanden — hade det icke varit grymt om döden med all sin skonlöga hårdbet gripit henne? Var det icke en barmhertig, en skön och rättvis dröm — så skön och rättvis, att den kanske vore sann — att i en bättre verld ersättning måhända väntade henne för alla här gäckade förhoppningar? Handlade icke Grace både förnuftigt och kärleksfullt, då hon under vackra bilder sade henne att ett sådant hem at frid och skönhet var henne beredt? Han, för sin del, hvarken väntade eller ens önskade komma till en sådan plats, men den kunde ju passa rättt bra för en ung flickas förhoppningar och be repp om sällhet. Ja, hvarför icke! — kanske fanns verkligen eu sådan plats, lämpliga för den heliga Dorothea och hennes unga medsystrar och andra platser, lämplig för sådana som han, Och han talade ännu mildare än vanligt, ehuru han aldrig var omild, — då han yttrade: Ni känner er visst bättre i dag? Jag är säker på att ni det gör, då en så god vän berättar vackra legender för er. Jag tackar doktorn, men vättre känner jag mig inte. Hvarför 2xalle jag önska att jag så gjorde? Ni ha alla för mycken omsorg Om ig; hvarför vilja ni hålla mig Ovar här? Vi tycka det vore ledsamt att mista er. Så länge ni kan stanna qvar, är det också ett tecken till att ni bör dröja. Säå säger också Grace. Ja, jag vill vara tålig och vänta så länge det är Hans vilja. Jag är mera tålig nu; säg, är jag inte det, Grace? Hon smekte Graces hand och såg upp på henne, (Forts)