Aftonbladet – 17 juni 1873, sida 3

Article Image
UVOLUDIL PEICUTHSINKG PLIOUSSIAR Ull: BATIRIC KERO nare BLANDADE ÄMNEN. Från den högförnäma verlden i London berättas följande sorglustiga historia. En helt nyligen gift ung man, liksom hans maka af landets förnämsta familjer, fick häromdagen mottaga följande anonyma skrifvelse: -Mylord! Man bedrager er. Det finnes någon som er hustra älskar högre än er; någon som är den siste hon helsar då hon insomnar. den förste som hennes tjusande läppar söka, då hon uppvaknar. I detta ögonblick skall ni finna honom inlåst i er trolösa gemåls garderob. Skummande af raseri skyndar den unge mannen in i sin hustrus sängkammare, liksom alla högt uppsatta, ha de hvar in, der kammarjungfrun just höll på att lägga sista handen vid den förtjusande unga ladyng morgontoilette, rycker i ett jar pp arderobsdörren och se, från en af dess hyllor kallgrinar emot honom den granna etiketten på — en konjaksbutelj. — Honorarier åt sångerskor. De summor, med hvilka man nu betalar goda strupar och bröstkorgar -skrifver en tysk musiktidning för den 7 Juni — öfvergå allt hvad man hittills ansåg stå i förhållande till förmågan af prestationer. Här följande prof, hvilka sine ira et studio äro uppställda, torde få tjena till illustration af hvad vi nyss sade. Sångerskan vid Hofoperateatern i Wien fru Wilt har på direktionens anhållan, att hon täcktes formulera sina vilkor, fordrat för sex vintermånader samt mot flera års kontrakt 20.000 floriner. Nämnda fru Wilt motiverane sina anspråk med följande: Hennes fordran på aflöning kunde omöjligen vara för högt tilltagen, eftersom man gaf fröken Ehn 17.000 floriner pr år så länge hon eger rösten i behåll och sedan 3,000 floriner; dansösen fröken Conqui erhöll redan långt förut 20,000 fl. i silfver och sångerskan fröken Haufstängel har för 3 månaders fustepel bekommit 10.000 floriner. Fru Wilt uppräknar nu sina prestationer, anställer jemförelser och framlägger bevis för att hennes engagement för 20.000 floriner i alla afseenden faller sig mycket billigt för teaterdirektionen, emedan hon sjunger och kan sjunga allt, emedan, om hon afgår, direktionen måste engagera två eller tre andra sångerskor, liksom händelsen var med fröken Minnie Hauck, som man vägrade att gifva ett honorar af 14.000 floriner och då hon reste sin väg måste anskaffa två sångerskor mot 18.000 floriner. Direktionen har svarat fru Wilt å hennes skrifvelse, att den beklagar att den ej kan gå in på så högt ställda fordringar. — Korpjagter. I en belgisk tidning skrifves: Korpar hemsöka i stora massor kommunen Hesbaye, de förekomma der i tusental, isynnerhet der hvarest stora poppelaller finnas, ty i dem ha de skydd och lämpliga vistelseorter för sina ungar. Hvarje år i medlet af Maj anställa egendomsegarne i trakten jagt på korparna. De unga massakreras utan barmhertighet af talrika jägare, och bönderne i trakten infinna sig dåd massa liksom till Skallgång, ty de unga korparna steka de och anse dem vara riktiga läckerbitar. Den 20 Maj i år anstäldes en dylik korpjagt af baron de Sålys, som hopsamlat 12 skicliga jägare. Då man får veta, att 1709 NR skötos ensamt på den dagen, så kan man bilda sig en föreställning om den ofantliga mängd af svarta vingpar, som flaxar i popplarna på baron de Stlys egendom. Jagtkung blef baron de Sålys, som nedlade 233 korpar. Vicekung blef grefve de Lootz, som sköt 207 af de svarta snyltgästerna, Flera af jägarne sköto 193, 177, 153, 140 0. 8. v. De gamla korparna voro alldeles utom sig af förskräckelse och de flögo vildt fram och tillbaka, liksom samlade i stora svarta moln. De höllo sig så tätt tillsammans under flygten, att för ett enda skott föllo flera stycken döda ned till marken. — En ny Robinson Crusoe. År 1871 afgick skonerten Franklin, kapten Holmes, från NewSR till Södra Polarhafvet på skälbundsfångst. fter fyra månaders segling kom fartyget till sin destinationsort och dagen derpå utsändes en båt, bemannad med fem man under befäl af styrmannen James King. Båten förseddes med proviant för sju dagar och manskapet fick order att döda så många skälar som möjligt, medan kaptenen seglade vidare med löfte att komma igen efter en veckas förlopp. Under loppet af fem dagar hade båtens besättning dödat 4000 skälar och som fångsten på stället dermed var förbi, beslöts att man skulle segla till S:t (reorgeöarne och King underrättade kaptenen härom i en skrifvelse med krita på ett berg vid landningsplatsen. Då Franklin kom tillbaka fanns det således ingen der, och som vädret började bli stormigt och kallt, beslöt kaptenen att genast segla efter de bortresta, af fruktan för att de eljest skulle omkomma. Då han anlände till S:t Georgsöarne, hvilka äro alldeles obebodda och hvilkas sommar varar blott från medlet af Januari till medlet af Mars, syntes emellertid ej ett spår af båten eller dess besättning. Från fartyget blåstes hornsignaler, :lossades kanonskott och uppskickades raketer. men allt förgäfves, och slutligen måste Franklin begifva sig å hemfärden utan någon underrättelse om de em männens öde. Ett år förflöt och då skilfångare ånyo anträdde en resa till de södra regionerna, erhöllo de order att noga leta efter de 1varlemnade männen. Då barkskeppet Nil kom till S:t Georgsöarne, gick derför dess kapten i land och vi stranden påträffade han ett litet ;rähus, inne i hvilket James King låg och soft; Han hade långt, rödt skägg, hoptofvadt hår, rar klädd i skälhundsskinn ooh hade på fötterna tt slags sandaler eller fotpåsar af pingvin-skinn. Han berättade, att de fem männen hade bygt rähuset af bräder, som de påträffat å stranden ch hvilka qvarlemnats der af ett fartyg; de hade efvat af pelikaner samt af skeppsskorpor, som ckså ögon me der af det nämnda tartyget, ch hade sökt skydd mot kölden genom att bränna kältran i spiseln. De hade alldeles kommit, ur ideräkningen, men ungefär en månads tid innan King nu anträffades hade tre af manskapet — len fjerde hade dött af köld och utmattning — rots Kings protest återvändt med båten till det tälle. der Franklin lemnat dem. King hade såedes blifvit lemnad ensam qvar utan eld, ty de seglande hade tagit med sig det enda eldstål ned flinta som fanns. Detta var emellertid Kings ycka, ty derigenom blef han räddad. De andra nåste nemligen ha omkommit, att döma deraf, N born åre er mänlös årifvande å omkring 80 mils afstånd från d JT rähuset var uppfördt. ga — Skådespelerska och recensent. I Filaelfia blef nyligen teaterrecensenten i tidningen ree Press på ett cafå anfallen af skådesnelerkan Pauline Nestroy, som var uppbragt derför tt hennes prestationer ej alltid erhållit så mycet beröm som hon ansåg dem ha förtjenat. Det ar med knapp nöd som den stackars recensenen undgick eh handorilin: ante dör AS

17 juni 1873, sida 3

Thumbnail