Aftonbladet – 17 juni 1873, sida 3

kraft, sorglös, trotsande ödet. I ett fall visste han mindre än Ulysses, var han mera en hedning än denne: han visste ej, hvad Ulygges hade sig bekant, att en himmelsk ledsagare följde honom på hans vägar, i ett annat fall var han lika blind som den samla hjelten: Han begrep icke att hvad han kallade en elak lek af fru Fortuna, i grunden var en ellvarlig uppfostran af hans fader; men hvem kan ändå hafva hjerta till att klandra honom, medan han ur naturens källor hemtade styrka och glädje? Hvem kan påstå att den impuls kom från upderjorden och ej från ofvan, hvilken manade honom att utbrista: En präktig, gammal verld är hon i alla fall och riktigt väl sammansatt! Bra ser hon också ut i dag i sina snygga kläder. och godt utrymme finns äfven för en duglig man, som vill förtjena dagligt bröd, blott han rätt sköter pitt kall, liksom fåglarna och blommorna göra det, i stället för att ängslag och darra för hvad folket pratar om konom som den stackaren Brigge, Hör bara på björktrasten der nere — han har sitt bo att bygga, sin qvällsvard att skaffa, sina små att mätta; dertill a!la kräkor och hökar i skogen att jaga bort, den raska pojken — och ändå har han en stund öfver, morgon och qväll, att sjunga en munter visstump. Hvarför skulle inte jag göra så med ? Låt den uvge läkaren vara i fred ännu en tid. Det fanns toner af djupare mening i luften, om blott hans hjerta och hans öron varit öppna för att upphemta dem — at lägena klockijud, som kallade till aftonsårgen — psalmtoner, som stego uppåt höjden fån def lilla kapellet nere i dalen. Endag skall äfven han AR lära sig förstå deras betydelse; godt och väl att hap pp så