Aftonbladet – 17 juni 1873, sida 2

väsendets olämpliga inrättning, valet af otjenliga personer öfver bristande kontroll, att stödja dem med — allt saker, som kunna afhjelpas. Man bör ej låta denna angelägenhet växa upp till en unionel tvistefråga; redan som sådan skulle hon göra mycket ondt, inom och utom de båda rikena, äfven om man ej behöfver befara, att det enhetsband skulle brista, och det enhetens yttre tecken utplånas, som det gemensamma konsulatväsendet innebär. Sverige, hvars utrikesminister tillika är unionens, utan att derför vara ansvarig inför Norges representation, hvilken i dessa och dylika angelägenheter har ytterst vanskligt att göra äfven den mest behöriga inflytelse gällande, har här förpligtelsen att taga initiativet. Också äro flere den svenska riksdagens till K. M:t framförda yrkanden och flere af vederbörande till riksdagen gifna löften rörande konsulatförhållandenas ordnande ouppfylda: flere föregående utrikesministrar ha lemnat detta ärende i arf åt den nuvarande. Att han strax efter sitt embetstillträde skulle vara färdig med en reorganisationsplan, har man ej med billighet kunnat förvänta. Deremot torde man med visshet af hans länge och mängsidigt ådagalagda nitiska intresse förrikenas kommersiela angelägenheterkunna påräkna, att han ej skall tveka att gripa ämnet an, liksom man af hans bepröfvade insigt och erfarenhet eger all anleånirg att hoppas förslag och åtgärder, egnade att på ett lyckligt sätt lösa en sedan nog läng tid tillbaka sväfvande fråga.