Aftonbladet – 17 juni 1873, sida 2

DIUVURILVUUN UCH 14 JUUL Våra konsulatförhållanden i Kina. . å f ; ; Sedan vederbörande, såsom i föregående : ppsats nämndes, redan 1865 funnit en om1 ildning af det svensk-norska konsulatväendet i östra Asien af behofvet påkallad ; ch för detta ändamål fått de kontanta, år; iga bidragen till konsulsfonden höjda till ; 80,000 rdr, och efter att med betydlig ; .ostnad en tillfällig agent varit utsänd, för tt på ort och ställe studera förhållandena, ! ödde omsider berget en rätta, när man för k tt par år sedan vidtog den förat omförnälda, besynnerliga åtgärden vid generalconsulatet i Shanghai: anställandet af enj. ricekonsul och konsnulatsekreterare, tillika l. ommis på den amerikanske köpmannens toritor. Denne embetsman, hr Axel Hei erg, återvände förlidet år till Norge och og afsked från en befattning, der han fann ig urståndsatt att verka efter önskan ör de Förenade rikenas handelsintressen. Jan har nyligen i Morgenbladet uttalat sig m våra konsulatförhållanden i Kina, och ans uttalanden bekräfta fullkomligt den ning härom, som länge varit hyst af de ämnet intresserade. . Det ohållbara i den anordning, som införles 1871, har enligt hr H. visat sig deruti, att vederbörande, som nu hafva att tillsätta len lediga vicekonsulsoch konsulatsekreterareplatsen, finna sig ej kunna taga:ett steg utan hr generalkonsulns, den främmande köpmannens, medgifvande. Efter som vicekonsuln tillika skall vara dennes enskildå affärsbiträde, är det klart, att hr generalkonsuln ej vill antaga en person, som han ej i förväg haft tillfälle att lära känna. Denna vansklighet borde man lätt kunnat förutse, ehuru den ej röjde sig, när platsen första gången tillsattes, emedan förste innehafvaren redan förut var anstäld å generalkonsulns kontor. Men, antaget att man kunde bortse från denna svärighet, är väl anordningen mera hållbar, från andra synpunkter skärskådad? Den norske förf. yttrar sig härom fullkomligt oförbehållsamt. Då vicekonsula — säger han — står i ut ländingens tjenst, kan han i många fall icke göra sin pligt, ty om han också ser, att missgrepp ega rum, kan han på grund af denna sin beroende ställning ej i officiell väg påpeka dem, och lika litet kan han uppträda nog sjeliständigt, för att lemna i Kina boende svenskar eller norrmän något biständ eller skydda dem mot ingrepp i deras rättigheter från kinesernes eller andra nationers sida. Allt hvad man med vicekonsulatet i Shanghai har vunnit, är att en onödig utgift påförts konsulsforden, hvadan man nu intet annat har att göra, än att antingen indraga embetet, eller taga ut steget fullt och anställa en aflönad svensk eller norrman såsom generalkonsul. Att amerikanare eller andre utländingar skulle intressera sig för utvecklingen af de svensk-norska handelsoch sjöfartsförhällandena på andra sidan af af jordklotet, kan man ej antaga; tvärtom är en fullständig overksamhet hoa dem i sådant hänseende hvad man har att påräkna, Icke nog, att de ha så mycket att beställa med sina egna storartade affärer, att de platt icke kuuna få tid till en bräkdel af, hvad man fordrar af en konsul i Kina; de kunna ej heller känna nägot intresse för länder, som äro dem alldeles obekanta. Kommer så dertill att de icke förstå vårt soråk, så faller det af sig sjelft, att hela detta konsulatväsende är en illusorisk institution, hvaraf de sjöfarande ej kunna vänta den hjelp, de behöfva, och som ej kan vara till någon nysta för vår handel och industri. Detta är så mycket mer att beklaga, som det visat sig att de flesta af våra produkter kunna fiona afsättning i Kina, liksom kastfarten i dessa vatten ger tillfälle till ganska lönande sysselsättning. Den norske artikelförfattaren päpekar vi dare, att Kina erbjuder ea fördelaktig an vändning för många af de i Enropa högt uppdrifna tekniska insigter och färdigheter, som i hemNuandet ofta gifva blott en mycket tarflig afkastning. Inogeniörer t. ex., som kunna tala och skrifva engelska, skulle säkerligen i den närmaste framtiden hafva ätt påräkna lönande sysselsättning, särdeles när de ofantliga kinesiska kollagren börja bearbetas. Då blir stark efterfrågan efter europeer, som kunna leda alla de företag, hvilka blifva en följd af kolens tillgodogörande. Men är man ej med i tid, blir det snart för sent; det kommer då att gå som i Japan, der redan en stor mängd europeer af olika nationer fionas förmånligt an ställda vid tullen, telegrafen, myntet, vid skeppsvarf och fabriker; — för några månader sedan afgingo frän England till Jokohama ej mindre än 1800 språklärare. Om detta nya verksamhetsfält bar man naturligtvis inga upplysningar fött från det pro formakonsulat, vi hafva i Japan, der nederländske ministerresidenten är beklädd med samma värdighet på Sveriges och Norges vägnar. Biifva kineserne smittade af sina grannars framsteg, då skola vi snart vara öfverrumplade och ej finna någon plats, derest man ej genom ett tidsenligt ordnande af konsulatförhållandena bereder den företagsamhet, som kan vilja vända sig åt detta håll, ledning och stöd. I detta hänseende kan ingenting väntas af en utländing, som mottagit konsulatet mindre gom en tjenst än som en värdighet, för att skaffa sig sjelf anseende och sitt hus kredit. Hvarför skulle kan väl bistå de nordboer, som på de kinesiska handelsplatserna kunde vilja etablera sjelfständig affärsverksamhet? Han skulle ja dermed blott, såsom köpman, skaffa sig konkurrenter och, såsom konsul; onödigt bryderi. Så lyder, i hufvudsak, den norske författarens på egen erfarenhet stödda uttalande. Vi skola härtill knyta ännu några erinringar. Först den, att en tidsenlig ombildning af de Förenade rikenas konsnlatväsende, derhän att vår handels och sjöfarts intressen. blifva bättre tillgodosedda och vårdade i främmande land, jemte den mycket stora vigt, en sådan åtgärd i och för sig skulle ega, också har en politisk betydelse, kom ej bör förbises i Sverige, hvilket med den större rätten och makten i aseende på båda rikenas samtliga utrikes förhållanden också fått ett större ansvar för sättet att begagna denna sin större befogenhet, Frågan om för Sverige och Norge särskilda konsulat, hvilken väcktes redan 1814, då norsk grundlagen underkastades TN a Ed LR RR