Aftonbladet – 16 juni 1873, sida 3

att de kände sig fullt försonade med honon i samma stund. Huru skola vi förstå detta? utbras löjtnanten, han har ju öfvergitvit 088, se dan han väl narrat oss i fällan ! ; Frank hade intet svar att gifva, men åt gaf Thurnall sjelf samma afton åt de båd: herrarne, Koleran kommer och dessa mennisko äro från förståndet, men jag måste häll: fred med dem, de må vara tokiga eller ej. Hvarför? Af samma skäl som att ni måste det Om vi förmå bibehllla något inflytande skola vi möjligen i nödens stund vara mäk. tiga att verka goåt eller att, rent ut sagdt. rädda några menniskors lif. Hvad er be träffar, löjtvant, har ni uppfört er som en hjelte och derför kar ni äfven rönt hjeltars vanligalott. Hvad ni nu har att göra är att vid första. kolerafall packa ihop edra saker och jaga er goda fru under armen samt begifya er öfver till andra sidan om floden för att ills vidare lefva i dervarande vakthus. Hvad ert folk angär, skall jag på en dag åtaga nig att sätta deras bostäder i rätt skick, m ni blott vill gifva befallning att jag för itet chlorkaik och limfärg. Och dermed slutade saken. Till det allra sista, snarare för att skydda ig emot klander, än emedan han ansäg det unna lända till något gagn, skref Tom app ill sundhetskollegium, relaterade ärendets sång och förklarade att lagen om lokala undhbetsnämnder var af noll och intet värde, Hvarpå kollegiet svarade att den saken ade det sig beklagligen redan väl bekant amt att så snart koleran utbröt i köpingen iberalva, skulle sunihetskollegium genast red nöje nedsända en inspektör. Hvarpå Tom mycket artigt svarade att