och detsamima gäller utan tvifvel om den derpå följande, då man nomligen 1871 hos svensk-norske generalkonsuln i Shanghai — utländingen, som för sina ändamål behöfver titeln .och det för obekanta förtjenster skänkta kommendörsbandet — anstälde en norrman såsom vice-konsul och konsulatsekreterare med 2000 specier i traktamente jemte ersättning, förslagsvis beräknad till 1000 specier, för bostad och resor. Denna anordning skedde på det i sanning märkvärdiga sätt, att vicekonsuln och konsulat sekreteraren tillika skulle vara — commis på generalkonsulns köpmannens kontor! Det förefaller oss oförklarligt, hur man häraf kunde vänta sig den verkan, som man: några ör förut motsåg endast af flere nya lönade konsulats upprättande i östra Asien, för hvilket ändamäl då konsulsfoudens förhöjning genomdrefs. Och hur det i verkligheten slagit sig ut, derom ha vi i dessa dagar mottagit ett vitnesbörd, hvilket gif vit oss anledning till dessa påminnelser, och till hvilket vi i en följande uppsats skola återkomma. fo RESER