Aftonbladet – 14 juni 1873, sida 2

I K. M:ts berättelse till 1844 års riksj5el ig framhålles, hurusom genom de engelska 1e! spnens framgång i Kina och genom den 10 andelstraktat, som Stora Britanien medjan stta kejsardöme afslutit och hvaraf förde-Vå irne syntes vara beräknade att komma den se) lmänna verldshandeln till godo, en ny af-)P: ittningsort för Sveriges naturoch konst D Ister blifvit öppnad, och ett nytt mål för hä es8 sjöfart beredt, hvilka ansäges kunnana lifva af vigt. För att å sia sida bidraga lö ll utvecklande af dessa förmåner, hade K. fö t derför beslutit, att en agentskulle afgåht ill Kina, för att komma i tillfälle att medlig ela upplysningar, som kunde tjena till ledde ing för de handelsföretag, hvilka till följd vi f den sålunda öppnade nya handelsmarknat en torde komma att uppstå, A lå Denna plan blef ock i Verket satt, i det ti till Kina afsändes C. F. Liljewalch, om afslöt traktaten i Kanton den 20 Feruari 1847, hvilken tillförsäkrade de Före I jade rikenas fartyg samma rätt, som andra li ationers, i de kinesiska hamnarne. Derefk er utnämndes, i början af år 1851, en svensk ft worsk generalkonsul i Katiton, hvilken be-lt attning uppdrogs åt chefen för ett derva-la vande amerikanskt handelshus, hr Paul S.m Forbes, hos hvilken den svenske agenten d ärer blifvit gästvänligt mottagen I bör-ja an af 1860-talet synes handelshuset hafvalm lyttat till Shanghai och dess nyssnämnde lt chef hafva aflidit, men med dess flyttningt blef ock konsulatet flyttadt, och dess försatelt innehafvare efterträddes af — vi förmodalt — en son, hr Frank B. Forbes, hvilken, sef dan generalkonsulatet ett till två år stått k ledigt, 1864 utnämndes till generalkonsul il8 Shanghai. Det synes sålunda, som skulle i t ärftlighetsgrundsatsen äfven här vara på väg att göra sig gällande, De för trettio år sedan uttalade förhopp-? ningarna om en betydligare handelsförbindelse med Kiva hafva ej gttt i uppfyllelse. lt För de sista åren på 1840och de törstall på 1850-talet ha kommerskollegii herävtel In ser ännu inga uppgifter att meddela om svensk sjöfart på Kina. År 1853 ankownioe 8 svenska fartyg med last till Kanton, föl-j1 jande år 4, 1869 till Shanghais distrikt 3,1 till Hongkongs 9; enligt den senaste berät 9 telsen, för är 1871, hade nämndån fr willli Hongkong anländt 12, och till åtskilligat bamnar i Shanghais distrikt 15 svenska far-1o tyg med last — allt fråa utrikes ort. IJS ett utdrag af en konsulsrapport, meådeladti!l samma berättelse, yttras, att de Förenadels rikena hittills icke stätt i någon egentlig ! direkt handel!sförbindelse med Kina, men att ia det emellertid synes, som öm svenske ochje norske handlande borde kunna omedelbarlij gen införa de kinesiska produkter, hvarmed a nämnda riken för närvarande. blifva för jk sedda från andra. länder. Ett gemensamtSs uppträdande af de handlande borde kunna lFf bana en väg der, hvarest den öfskiide ickej! kan något uträtta. I Deuna erinran leder genast tanken pål! konsulatförhållandena i Kina. Ega de Före-li nade rikenas köpmän och redare derstädese det oumbärliså stödet af ett för deras inl! tressen nitiskt,sakkunnigt och oegennyttigt j konsnla.? Svaret är sjelfklart, när mand besinnar, att generalkonsuin är en utländing, 1 som för det anseende, titeln och rangen jÅc medföra, och för det gagn, lan häraf kan js bomta i sla privata affärsverksamhet, låtit! bekläda sig med denna värdighet, hvilken ij! öfrigt blott åtföljes af 1000 rdr speeie till kontorshyra och expensei. Öm någorstä js des det är nödigt: att anförtro vården omj. våra handelsoch sjöfartsintressen åt mer-l kantilt bildade svenskar eller norrmän, verk-11 liga svensknorske embetsmän, hvilka ega! kännedom om de Föronade tikenas förhål:)!l landen och hjerta för deras angelägenheter, samt hvilka ej, såsom sjelfye affärsmän, äro! fullt upptagne af sin enskilda vetksamhet;i: ej heller af denna förledsk att sätta der egna intresset framför det, som de officielt! skulle bevaka, så är det väl i dessa afl! lägsna, i alla afseenden främmande nejder, det det Xöna Fäller alt Brytä sö godt somlg en ny väg. I detta afseende kunna vi lärä! åtskilligt af andra länders föredömen. Sedan ! nordtyska förbundet 1859 öfvertagit de för-1 utvarande prenasiska konsulaten i Shanghai ; öch Tlöntsih samt anstält cönsäles missi il! Japan och Siam, finna vi i tyska riketsj budget för år 1871 följande sumnior anvi-. sade för konsulatväsendet i Öst Asien: för! konetlatst i Shanghai 12.000, för det il: PTientsin 10,000, för deti Jokohama 13,000,! för det i Siam 10,000, summa 45,000 thalers J När upprättandet af ett aflönadt konsulat i! Siam bragtes å bane, meddelades den app: s lysningen, att Siamesiska regeringen flere? gånger elträget begärt, att i Siam måtte ! anställas en aflönad konsul och ej, såsom l! dittills skett, funktionernä anförtros åt enl köpmäl. . ! De summör, söm skulle erfordras för en tillfredsställande anordning af Vårt konsnj latväsende i Öst-Asien, må förefalla betyd:) liga, men böra likväl ej afskräcka från be:! inödandet att af denna institution draga ett !! verkligt, i stället för blott skenbart gagn. : Det har flere gånger billvit gåpskadt — och) detta påstående har man ej förmätt ärvt mot ; beviså — att en del onödiga konsulsplatser böra indragås, kvarmed eu icke förkastlig besparing vunnes, som kunde bättre använÅ das på annat håll. Ännu en utväg till lätt-t nåd I de oundvikliga kostnaderna erbjader ö böftverkan mellan dö Förenade rikena och Danmark, Man har visserligei Hört ön utrikesminister påstå, att ett samarbete mellån de 3 nordiska rikena på industriens och handelns område ej skulle medföra goda resustat, men nägot skäl för ett sådaut antagande har icke) uppgifvits. Ty förhåller det sig så, att i j fråga om industriens och handelns lätfergens alla nationer äro hvarandras naturliga fisnder, så är det omöjligt att fatta, huruledes det: kan vara lämpligt och nyttigt; att Sverigel: och Norge hafva gemensamitia konsulat — föreningsbandet af en gemensam statechefl! kan visserligen ej i ett sådant fall förändra! naturen af en i och för sig skadlig anordning. Äro åter de gemensamma svensknorska konsulaten, eller kunna de åuninj! stone vara nägonting annat, än ett af För-:! eningen förasledt, nödvändigt politiskt! ondt, äro de elier kunna de lända till båda i ländernas sannskyldiga nytta, då inser manj. äter icke, hvarför ej gemensamhet med Danmark skulle vara tillrädlig. Den frän sam-! ma hål! yttrade farhågan, att de olika han-: delskorporationerna säkerligen ej skullel! fianas benägna för en dylik anordning, torde! vara temligen gripen ur luften, att döma afl: det uttalande, som egde rum å det national: ekonomiska mötet i Stockholm 1866, der den. större affärsverlden var ganska väl repre-! senterad. Mötets sextonde resolution säger: Då det är af vigt, att de nordiska rikenal utvidga området för sin exportmarknad och sin fraktfarts.verksamhet, och då dessa. intressen, för så vidt de ej falla inom den enskilda företagsamhetens område, tordel: verksammast främjas, om de trenne natio nerna söka åvägabringa ett gemensamt upp-. trädande för bevakande af sina kommersiellal och sjöfarts-intressen på mera aflägsna platser, uttrycker mötet dem önskan, att de trenne ländernas regeringar mätte, der omständigheterna sådant föranleda, vidtaga för datta ändamfla vinnanda lämnlisa Atoävrdar