Aftonbladet – 13 juni 1873, sida 3

FJORTONDE KAPITLET. Doktorn råkar i förlägenhet. Har du någonsin, käre läsare, i drömmen stigit upp för ett berg, som blifvit högre ;ch hösre för hvar: steg; eller gått igenom korridorer ch upp eller ned för trappor som störtat tillsammans efter dig; eller tillbringat hela natten förgäfves med foten i stigbygeln för att komma upp på en spökhäst; eller, a:lt i drömmen, tröstlös vandrat af och an i et hemlighetsfullt slott, i otroligt dåliga och smutsiga kläder, fåfängt spanande efter din kappsäck, medan alla öfriga gäster redan sutto vid middagsbordet; eller värst af allt: har du i verkligheten ensam ktagit dig en sundhetsrämnds åligganden? Dä skall du som en vän och broder fatta hvad Tom Thurnall skulle lida under Juni och Juli månader år 1854. Han hade af vissa goda skäl gjort sig säker på att koleran under sommsren skulle komma till Aberalva och följaktligen uppbjudit all sin öfvertalvingsgåfva för att förmå befolkningen att som sig borde emot: taga den hemska gästen, men allt förgäfves! Skulle koleran komma? Äh, visst icke! Hon hate aldrig förut varit der på fullt allvar. År 1837 hade blott varit ett par misstänkta fall; 1849 fem eller sex. Förgäfves invände Tom: Mycket: rätt; är ej detta ett bevis på att orsakerna, som framkalla sjukdomen här, ha ökats? Om ni hade ett fall det första året och fem det andra, så skall ni nu få fem gånger detta antal. Prat! Aberalva är den helsosammaste ort vid hela kusten. sVisserligen, invände Tom, men kom ihåg att enligt census före den sista, fanns här en befolkning af 1300 personer i 112