Aftonbladet – 13 juni 1873, sida 3

sjort sitt ideal om hurudan en sädan qvinna vorde vara, i fall hon alls skulle existera; nen icke var Valencia den rätta. Skön var cn, herriig och-värd att älskas, men ändå cke den flärdfria enkla, fromma maka som nsamt borde komma i fråga åt honom. Han sämpade modigt emot den nya drömmen; van fastade, han gret, han bad, men böserna tycktes blifva ohörda, Lik en Venus victrix hade Valencia intagit sin tron i metelpunkten af hans hjerta och ville icke låta fördrifva sig. Han försökte att ej återse henne, men äfven dertill egde han icke styrka; han kom äter och äter hvar gång han blef bjuden och återvände hem olyckligare för hvar gång och mera missnöjd med sig sjelf öch sin svaghet. Förgätves föreställde han sig hopplösheten af sin kärlek; lockande föreställningar hägrade för honom om att förut mången Londons skönhet gift sig med en fattig landtprest; hvad som förr skett, kunde äter hända; Detta var emellertid en klass af giftermål, för hvilken Frank hade en synnerlig ovilja, och ehuru han, både bvad härkomst och personliga egenskaper beträffar, var vida mera lämplig för ett för nämt gifte äv tre fjerdedelar af de prester, söm, för ätt vidta framgåvg 1 lifvet, ingå sådana, skulle han. icke för allt i verlden velat räkna sig ibland dessas antal. Hurn vida i denna känsla låg något sköttsligt högmod, lemna vi derhän; det vissa är. att den ingaf honom. en sådan qvalfull oro: att han i. denpa stund med glädje skulle lemnat sin plats i Aberalva och utan tvil vel äfven hade så gjort, så vida icke Tom Thurnall sagt ett ord til honom, och def ordet var — koleran. Att koleran sku!le komma denna sommar att hon troligen skulle vara der inom tvi