Aftonbladet – 10 juni 1873, sida 2

— ——— Det var mycket vänskapsfullt af eder att komma, men jag behöfver inte Claude; det är mrs Mellot jag vill tala med. Gö ai båda andra under tiden dit bort till fönstret. Bowie och Claude höjde på axlarne, sågo på hvarandra och gingo. Mrs Mellot, jag kan inte hjelpa att jag betraktar er som en mor,x Mycket artigt mot mitt utseende!sade Sabina, som alltid kallade sig sjelf ung, då andra sade henne vara gammal, och sam ville vara gammal, då agdra påstode henne vara ung, . 2Jag villa Inte vara oartig, men man har ett behof att ibland tala rätt af hela sitt bjerta. Jag har, som ni vet, aldrig egt en mor; vid mia tant kan jag inta tala upp: riktigt, och Valencia är sä fall af gyckel Jag har trot; att Li ännu er gång skalle vilja höra sig. Skratta inte åt mig, derom ber jag er; jag har verkligen kommit så långt, att det inte är någoj att skratta åt.v Jag ser nog des, nå stackars menniska, svarade Sayina, som-olef bevekt, Ett långt ångt samtal följde, och under tiden vexlade fvån Bowie och Claude förtroenden, hvaraf resultatet blef att det säg illa uts. Efter en stund kom Sabina fram och Scotbush ropade gladt ifrån soffan: Bowie, gör i ordning mitt bad och hvad jag behöfver för att kläda mig och tillsäg att min cab kör fram om en half timme, Farväl, ni kära vänner, jag kan aldrig vara nog tacksam emot erl! Då Sabina dd Vlaude stigit upp i sin byrvagn, började den senare: rok har du uträttat? Jag har lofvat hvad han bad mig om ännu ett tillfälle för honom att förnya sitt anbud till Marie