Aftonbladet – 10 juni 1873, sida 2

pe Scotbush bief först mjesnöjd på mig, men sade sedan att jag var precist som Baby Blake och nu kallar den rysliga menniskan mig jemt Baby Blake, efter den: vilda flickan i Levers roman. Lord Chalkelere kan visst vara högst belefnad, bildad och charmant, men mg ohere, inte kan jag skänka mitt hjerta och win hand ftep hvit kanin, hvarom han jemt påminner mig, Jag vill ha en riktig romanbjelte, om han ock iskalle vara litet stygg. Lord Chalkelere skulle possa mycket bra att låta binda i maroquin och placeras i bokskåpet, för att rådfrågas rörande ett datum; men också din Tlysges — doktorn — skulle, i synnejhet om han vore en förklädd prins — Vara mer i smaken hos din oefterrättliga syster. TOLFTE KAPITLET. En pär i bekymmer. Det hände sig en af dessa dagar, att mr Bowie ropade an en droska utanför porten till kasernen och begaf sig, utstyrd i sina allra bästa kläder, ända till Bromptons ödemarker för att anhälla om företräde antingen hos Claude eller mr Mellct. Bowie hade förut tjenat vid ett skotskt fosilierregemente, men blifvit skadad vid ett fall ifrån hästen och alltsedan stannat som kammartjenare, först hos Scotbushs far och sedermera hos honom sjelf. Han hade något beskyddande i sitt väsende, som det anstod en bildad skotte, fyrtiofem år gammal, sex fot, tre tum lång, den der hade fullt förtroende till oryggligheten af sina dygder, ofelbarheten af sina äsigter och krafcen i sin högra arm. Ty ebaru Bowie fått ett par retben knäcktas, är hån i alla fall stark som Theseus. Mr Bowie anmodades att stiga in i Se