Aftonbladet – 9 juni 1873, sida 3

hand. Elsley låg en half timme på soffan, iskall, klagande, skakad af frossrysningar och med aneigtet gömdt af händerna, utan att vilja höra talas om stärkande medel, medikamenter, eller framför allt tillkallande af en läkare, Detta kunde emellertid icke få fortgå. Utan att Elsley anade något, skickades ett bud efter Thurnall och träffade lyckligtvis den unge läkaren, som helt sorglöst var på hemvägen efter sitt besök hos Frank. Flsleys fasa kände knappt några gränger, då dörren öppnades och Lucia införde hans plågoande. Min goda Eisley, jag skickade efter doktor Thurnall. Jag visste att du inte skulle tillåtit mig att göra det, om jag hade bedt derom; mea nu är han här och du fär verkligen vara så god och tala med ho nom. Elsleys första mening var att med vrede bortvisa dem bäda två; men tanken att han var i Thurnai!s våld höll honom tillbaka Han fick icke alls lägga siu ovilja i dagen; Lucia kunde ju fråga om dess orsak; kan ske gissa sig till den? Ett vytt olycksöde! Just emedan han så innerligt afskydde denne Thuarnall, var hån tvungen att fördraga honow! Med mig är inte alls något illa, sade han sakta och öntonigt. sEfter hvad mrs Vavasour nyss meddelat mig, torde det vara bäst att jag sjelf öfvertygar mig derom. sade Tom med sin mest yrkesmessiga och artiga röst och sänkte sig ned, sakta och varligt som en katt, i ca länstol bredvid poeten, Han gjorde fråga på fråga, men Elsley gaf så knapphändiga svar, att Lucia ännu en nödgades upprepa alla detaljer och ade: Ni vet, bästa doktor Thurnall, huru