Aftonbladet – 7 juni 1873, sida 3

svärad andhemtning, mattighet, brist på aptit, kramp i magen och allt dylikt elände äro inga välkomna gäster, men när en mans bröstben småningom växer nedi hans mage, komma de likafullt ganska visst och vi borde vara mera skonsamma i vårt klander öfver honom, då hans lynne lider genom deras små vinkar om att ban likaväl har en dödlig kropp som en odödlig själ. Mest oroande af allt var likväl den upptäckt Elsley redan hade gjort, att Lucia visste, om än icke hela förhållandet med hans rätta namn, likväl tillräckligt för att han skulle höllas i ständig farhåga för att hon kunde få veta ännu mera. Det var mera än ett år sedan denna förskräckelse först hade stirrat honom i an: sigtet. Han hade lemnat ett öppnadt bre! efter sig, något som han aldrig kunde taga sig till vara för — i hvilket bref Whiteburys jurist gjorde några häntydningar på havs lillä förmögenhet. Elsley var säker på att Lucia Hade sett detta bref. väl icka ter nätade -NÄDTEt han strax rifvit bort, men som han snart fann, bade bon likväl sett tillräckligt, för att känna sig förvissad att han under en tid af sitt lif uppträdt under ett anvat namn. Hade Lucia varit en mera tänkande och högsinnad qvinna, skulle hon genast gått till sin man och lugnt och kärleksfullt bedt honom säga henne allt; men på sitt afvig: vända, irländska sätt behöll hon hemligheten för sig sjelf och tänkte det skulle blifva roligt nog att hafva detta band på honom samt att kunna pina honom bara ett litet grand med brefvet nästa gång han blef stygg. Det föll henne icke för ett ögonblick in, att hans nuvarande namn var falskt; hon trodde deremot att han under någo ungdomsäfvertyr hade antagit det namn,