Aftonbladet – 4 juni 1873, sida 3

söka bot för, men ingalunda hustruns olycka, hvilken ju blott är en symptom. Taladt som det anstär en klok läkare! För att säga sanningen, Thurnall, har jag emellertid alls intet inflytande öfver mr Vavasour och ser ingen utväg att få något. Erkände han min myndighet som församlingens prest, då kunde jag se min väg klart för mig. Vore han aldrig så felaktig, skulle jag alltid ändock ega en utgångspunkt för mina operationer; men med hans fritänkeri — man: märker det af hans poesier — skulle han endast betrakta mig. som en pedant, sträfvande efter ett andligt välde, hvartill jag inte eger rättighet. Tom satt en stund tyst. Hastigt såg han upp på Frank och sade: Om ni såg en man falla i sjön, hvilket anser ni vore den ginaste vägen att bevisa er af himlen ega rätt att hjelpa honom? Tror ni att ni skulle tveka? Vore ej rätta sättet att utan vidare omsvep draga upp honom? Jag skulle känna mig lycklig om denne Vavasour ville tillåta mig att draga upp sig, som ni kallar det; men hur kan jag börja dermed förrän han tror att jag kan göra det? Hur kan ni begära att han skall tro detta, innan han fått bevis derpå? Gå ni direkte till Vavagsour och utöfva er auktoritet som en praktisk man. Eger ni makt att binda och lösa, gom ni sade oss från predikstolen förliden söndag, bind då denne mans okufligt svåra lynne och lös honom ur det slafveri; hvari hans sjelfviskhet och fåfänga hålla honom fången. Tror han inte derefter på ert heliga embetes makt så är han en större narr än hvad till och med jag: trott honom om,2 NÅill jag försöka. Gud hbjelpe mig!