Aftonbladet – 31 maj 1873, sida 3

Litterärt från Italien. Napoleon III:s minne. — Anekdoter om Man zoni. — Det blifvande påfvevalet. — Skal den Francesco Dall Ongaro död. — Fran cesco de Sanctis och hans litteraturhistoria. — Skydd åt Michel Angelos David. — Minnesvård åt Cavour. Det må vara något post festum att tala om det intryck Napoleon III:s död framkallat på andra sidan Alperna men då notiserna komma från ort och ställe (korrespondens i de senaste häf tena af Bibliotheque wumiverselle et Revue Swisse) samt innehålla ett par intres santa tillägg till hvad europeiska pres sen i allmänhet haft sig bekant, föreställa vi oss att de icke äro våra läsare misshag liga såsom en inledning till hvad vi denna gång ha att meddela från det moderna ro marlandet. Kejsarens frånfälle gjorde vida mera bul ler af sig i Italien än i Frankrike. Nästen alla italienska städer ha skickat ombud till England eller åtminstone kondolansskrifvel ser till den kejserliga enkan. Subskriptioner öppnades på mer än ett ställe för att resa ett minnesmärke åt den höge aflidne. Teckningssumman i Milano uppgick den 12 Febr. till 107,500 francs. I stället för ett monument, tänkte man någon tid på at! erundlägga välgörenhetsinrättningar, som skulle bära Napoleons namn. Men denna id vann icke synnerligt insteg hos ett folk. som ännu ställer arkitekturen framför un dervisningen. För öfrigt bör det icke för våna någon, att Italien och framför allt Lombardiet firar den hädangångnes minne. Onekligen visade han folket der två mycket stora tjenster: den första genom fälttåget 1859, som återskänkte Milano åt fosterlandet, den andra genom sitt fall 1871, som åt italienarne återgaf Rom. Segrare eller besegrad, arbetade Napoleon mera fört dem än för sitt eget land. Italienska tidskriften Antologia utvecklar denna iakttagelse och framhåller att Louis Napoleon icke varit till lycka för Frankrike och att man icke kan tillerkänna honom såsom dess suverän hvarken ett förstånd eller en karakter af första ordningen. Men det tillägges, att två stora länder äro skyldiga honom mycket: Tyskland och Italien, Det förstnämnda skall väl dock betänka sig innan det medgifver detta, och utan tvifvel voro ock ex-kejsarens tjenster härvidlag ingenting mindre än direkta och frivilliga. En af de italienare, som tyckas blifvit mest gripna af det höga dödsfallet, var den gamle poeten Manzoni, som nyss aflidit vid åttionio Ars ålder. Han har varit med om både den kejserlige onkelns och hans nevös död, efter att ha personligen känt dem båda. Vid den förres hädanfärd författade han sin ryktbara dikt: Il cinque Maggio, som af mången ansetts för den bästa inspiration Napoleon I varit i stånd att framkalla. Skall ni icke besjunga äfven hans brorsons slut? frågade någon förtrogen vän den gamle skalden. Manzoni svarade, att han var gammal och kände sig oförmögen att alstra något dugligt. Vännen framdrog som exempel Humboldt, hvil