Aftonbladet – 28 maj 1873, sida 3

sig till det herrskande partiet, lyckas komma till högre platser och inflytande, genom att ingå på den förderfiga politik, som alltsedan den så kallade Missouri-kompromissen af 1820 efter hand hade gjort Nordstaterna beroende af Sydstaterna. Stangrave hade ingen lust att i kongressen hotas med att få sina öron fastspikade vid sin pulpet, der han gömde sitt lumpna guld, eller få höra att han tillsammans med nordens 17,000,000 invånare voro sydstaternas 350,000 slafegares hvita slafvar,. Sjelf härstammande från lika rent, engelskt blod som någon virginier — ehuru hans förfäder voro puritaner och de förutnämdes kavaljerer — hade han föga håg att komma i beröring med män, hvilka ansågo honom sig vida mera underläggen i rang än en engelsk betjent är det under en engelsk adelsman, ja, hvilka måhända äfven blickade ned på den engelska adelsmannen som en parveny. Dessa förhållanden gjorde emellertid att han hade dagtingat med sitt samvete, blundat för hela förhållandet och med ett ord bedömt det med en cynism, hvilken, som vanligt är med rika personer, öfvergick till epikurism. Poesi och musik, taflor och statyer, nöjen och resor blefvo hans lefnadsmål, och bildning intog fosterlandskärlekens rum. Under sina resor hade han lärt att bedöma och yttra sig öfver katedraler och klosterbyggnader, taflor och statyer, helgon och kejsare, med en viss indolent bedröfvelse öfver att dylika skönhetsformer ej längre voro möjliga i en tid af tryckfrihet och jernvägar, men utan en känsla af pligt att i sitt eget land verka för det sköna och ädla. Nu kände han sig ganska illa till mods. Det hade varit rätt intressant att gifva Maries snille för scenen utveckling genom att för henne skrifya teaterstycken öfver