Aftonbladet – 27 maj 1873, sida 3

Hr Millers uppfinning består i ett lnftskep) utan ballong, som endast och ällenast genom an vändande af ångkraft drifves såväl uppåt son framåt. Dampflufterär det namt Ar Mille gifvit sin uppfinning. Motorn beskrifves såson näst intill ett underverk genom sin rivga vigt samt genom det sätt, hvarigenom ett maximun af afvinnes den använda ångan. Measki nenms öfriga delar äro: 2 vingar för höjning, 3 dito för horisontalrörelse samt styr-inrättnivg En luftångslup om 1, hästkraft, beräknad aw såsom last föra en person, väger 297 skålp., går vid vindstilla 5,1 geografiska mil i timmen och vid vanlig lufthastighet 3, mil i timmen mot och 6.6 mil med vinden; kostnaden beräknas till 800 thaler. En större luftångbåt om 4, häst: krafter, afsedd för 10 centners last, väger 6I1C skålp., går vid vindstilla 12, mil i timmen och vid storm 5 mil i timmen mot och 19 å 20 med vinden; kostnaden beräknas till 1200 thaler. Med en last af 582 skålp. går den sistnämnda båten 4, mil i timmen med en driftkostnad p3 timme af 3 thbaler. Något försök med dessa u; pfinningar är änn ejgjordt, utan existerar luftångaren ännu blott på papperet. De ofvannämnda herrarne betyga emellertid enstämmigt, att alla dess delar äro (å teckningen) konstruerade och sammansatta efter maskinteknikens bästa formler, och att sår ledes intet tvifvel kan ega rum derom, att det praktiska utförandet skall lemna de beräknade resultaterna. — Om ballongen Jules Favres luftresa från Petersburg, anstäld helt nyligen, innehåller Journal de S:t Petersbourg en längre af kapten Bunell insänd beskrifning och Ryska Invaliden ett kortare meddelande af en bland passagerarne, hr Bessonoff. kornett vid Kejsarens kyrassierregemente. Vi meddela ur dessa följande: Den största höjd ballongen ge angaf aneroi: den till 2150 meter. En längre färd kunde aö ronauterna icke riskera, emedan ballongen framskred långsamt, och dessutom endast litet barlast blifvit öfver. På en höjd af 1000 meter hade de resande en oförlikneligt skön utsigt öfver hela sträckan af Ladoga-sjön. på hvilken isstyckena dansade ända till öfver Kronstadt ut mot hafvet. Trakten låg der som en utbredd reliefkarta. Från ballongen nedhängde ett 100 meter långt tåg, som vid nedstigandet ganska fördelaktigt tjenade som ett slags broms, under det ankaret alldeles icke kom till användning. Ballongen nedgick i en skogig trakt, hvilket för de resande var förenadt med några obeqvämligheter, i det de versttals släpades öfver trädkronor. På ett ljust ställe i skogen kommo de slutligen välbehållna till jorden, utan att någon märkbarare stöt blef kännbar. Bönder från byn Dybun kommo de resande till hjelp, lastade ballongen med alla dess tillbehör på en vagn och åfvo de oväntade gästerna nattqvarter, som enigt hr Bunelles beskrifning måste haft att bjuda på ringa komfort. Följande aftonen voro de tillbaka i Petersburg. — Paristidningen Figaro har ställt till en mystifikation, som man måste förlåta tidningen, emedan den fullständigt lyckats — skrifves i Nation.-Zeit. Mystifikatiopen gälde de blad, som utan att angifva källan cka Figaros sorgfälligt samlade dagsnotiser. Figaro omtalade bland sina blandade underrättelser: Hr H. v. B. blef nyligen, då han i sitt ekipage åkte längs rue de ia Ferronnerie och vagnen till följd af ett afbrott i Passaeen måste ett ögonblick hålla, anfallen och dödligt sårad af en individ vid namn,R.; man bar honom döende in i närmsta farmacie och fann der hos honom kärlekebref från en förnäm dam, hvilka gåfvo märkvärdiga upplysningar öfver orsaken till detta attentat. — Som hvar och en af historien känner. inträffade mordet Jå Henrik IV på rue de la Ferronnerie; initialerna ville alltså tyda på: Henrik af Bourbon, Ravaillac och Gabriele dEstråe. Icke mindre än ett halft dussin tidningar gingo i fällan, deribland den officiösa Bien public, dem royalistiska rrancais och den, om man får sluta af namnet, patriotiska Patrie. Den sistnämnda satte ännu till på köpet kronan på skämtet, i det den, för att kantänka icke kompromettera någon, betecknade den förnäma damen i stället för med Gabriele dE. blott med en viss fru X. En indisk farstes likbegängelse. Den 15 sistl. Februari ur regerande fursten af Joudpore Mahatadjahn Takht Singh i en ålder af 52 år, efter en lyckosam regering i-28 år och 6 månaler, Omedelbart efter hans död vidtogos förperedelser till brämnandet af hans lik. Tidigt på ey dagen derpå blef liket klädt i dyrbara, vuldstickade kläder och smyckadt med juveler ill 200—300,000 riksdalers värde. I sittande ställning blef fursten derefter förd i en bärstol ill en utsedd plats, åtföljd af sin vanliga eskort ch en musikkår. Framför tåget gingo två elefanter, hvilka voro lastade med guldoch silfvermynt till ett värde af omkring 200.000 rå, f lessa a blef vid hvarje hundrade steg en män; d itkastad bland folkmassan och åsynen af den kamp, som uppstod för att komma i besittni; af dessa mynt, var oh Fong På ett afstånd aj värmare en svensk mil från hufvudstaden befann sig rajabns Ciamiljförbagnuingsplatts och der voro alla förberedelser vidtagna för likets motsagande. På ett stort, af trä och massor af brännbara ämnen uppfördt bål blef furstens lik rördnadsfullt nedlagdt jemte juvelerna och kashnirs-shawlarna och precis kl. 10 på torsdagsmorsonen den 20 Febr. antände brahminerne under böner det stora bålet, hvarpå den kringstående olkmassan utstötte förfärliga, bedöfvande skri. Hettan var så stark, att man knappt kunde stå på 3000 fots afstånd från bålet. Efter få timmars örlopp var liket förbrändt och icke det ringaste pår fanns qvar deraf. Askan fick ligga qvar i vå dagar för att afkylas, hvarefter den med stor somp och ståt fördes till palatset. Derifrån komner den att om någon tid föras till weliga orter, såsom Hurdwar, Benares, m. f1., naturligtvis beledsagad af stora ge ge ill utdelning bland brahminerne och andra reliriösa betlare. Sedan den dag fursten doghafva 5000 prester vid palatsets portar regelmessigt varje dag erhållit föda och en rupee. För att ittrycka sin djupa sorg hafva alla inhyggame i arstens land utan afseende på kast rakat af sig våde skägg och hufvudhår. — Rajahn hade ett stort antal hustrur, af hvilka många icke kunde underlåta att uttrycka den önskan, att enligt vammal sed bli offrade på sin herres och mans ål. Somliga önskade det, emedan de verkligen sörjde öfver förlusten af fursten, andra emedan le ansågo det vara så högst aktningsbjudande. Men tack vare den engelska regeringens inflytande gick det ej så Nl som till ett dylikt gräsligt menniskooffer. Förr var det vanligt, att vid dylika tillfällen ett dussin qvinnor omkommo. Tronföljaren rajabhn Jaswant Singh Bahadoor har djerft förbjudit dylika barbaris a handlingar ch svurit på att strängt bestraffa hvar och en, som sökte uppmuntra till dylika gerningar. Den nuvarande herrskaren tyckes vara en ädel och aipplyst furste och man kan hoppas, att hans re rering blir god och lycklig.