Aftonbladet – 27 maj 1873, sida 3

1500,000 tettner jer å 8 öre pr ctr 40,000 rd 250,009 — stenkol b 8 öre pr ctr 20.000 Summa fraktskilnad 60,000 rd leller enligt 5 procents ränta på ett kapital a 1,200,000 rår. Måtine icke storleken af denn summa skall förmå såväl bruksegare som expor töre? att välja vägen öfver Fredrikshall, särskild om denxä Hlifver än ytterligare förkortad. Detta hvad förs vidkommer; för trävaror hål las redan vid sågverken tillräckliga förlag fö att effektuera hvilken beställning som kar före komma; hvarom icke så fylles en omfattand assörksring från andra dylika redan på platsen så att vatär ej blifver utsatt för onödiga trans portkostnader. Det förefaller derför som skull trävarorna genast uppsöka den billigaste vägen Om vi sedan lägga märke till att två konkur renter täfla om denna återstod, som skulle gi Veneivägen, nemligen Uddevalla och Göteborg utaf hvilka des förra platsen erbjuder en mer äl tre mil kortare väg, så är det föga sannalikt at banan från Öxväred (på Venersborg—Uddevalla banan) till Göteborg skall kunna bära sig, de må nu blifva hura som helst med banan frål Kinl till Öxnered, hvilken dock sannolikt icke kan visa sågot lysande resultat, sedan en sto! del af trafiken blifvit redan vid Kihl inledd på norska banan. Men hafva vi då inga punkter inom Aer der denna bana kunde utmynna utan att blifv: för lång? Finnes ej Strömstad, dit hela väg längden endast skulle blifva 41 mil? Eller on Strömstad ej anses uppfylla vilkoren för en go vinterhamn, hvarför har man förbigått Grebbe stad—Krossekärr, den utan all jemförelse. mes isfria hamn på hela vår kust. dit banan förs var föreslagen och dit den ej blir mer än 40,5 mi lång? Hvarför har man frångått denna sträck ning, som förlänger den egentliga Bergslagsba nan ända till Billingfors eller ännu längre ned Dalsland, och sedan nedförer den samlade trafi ken till en hamn, som håller sig öppen KE Sistlidne stränga vinter, den kallaste vi upplet vat under detta århundrade, var isen inne i ham nen aldrig stark nog att bära en gående person således lätt att genombryta äfven för den min sta ångare. För att uppnå en något liknande vinterbamn har man i Göteborg att söka sig upj till Marstrand, cirka tre mil; i Uddevalla ut fil Oxevik, omkring 2,s mil och i Fredrikshall ända upp till Moss och sålunda förlänga sin jernväg med dessa distanser, allt under det man har sär skilda vinteroch sommar-hamnar, då Grebbe stad—Krossekärr erbjuder båda delarne af ut märkt beskaffenhet. Att Göteborgs stad skall hafva vinst af att få banan att utmynna der är påtagligt till följd a de ökade fartygsafgifter etc.. som komma staden till godo, men skall denna fördel betalas med ep aktieteckning af, som vi hört. 3,000,000 rår uti Kihl—Göteborgs-baman, så blir den .måbända dyrköpt. Och hvad särskildt intresse affärsmän kunna hafva af att lägga ner många millioner på en bana, som svårligen kan bära konkurren: sen med Fredrikshallbanan, endast för att få trafiken öfver Göteborg, är svårt att inse. Det bör ju våra dem någorlunda indifferent hvad väg varorna taga, etidast de gå billigt och affären stannar P deras händer, hvilket senare kan blifva tvifvelaktigt nog, om de välja vägen öfver Norge. Den största träexportfirman i Göteborg SKeppar hufvudsakligen från egna hamnar i Norrland, och den största jernexportören derstädes utförer sina varor från Norrköping. Stockholm och Gefle, och vi hafva 5 hört att de blifvit lidande på sina affärer. et är ju ingalunda nödvändigt att denna skall täga samma väg som de exporterade varorna. Att bandelen från Falun till Kihl förträffligt uppfyller de båda första vilkoren, som utlofvades i 1871 års förslag, nemligen jernvägsförbindelser 1:o inom bergslagerna och 2:o med öfriga delar af landet, är lätt att inse, men hvad det tredje vilkoret beträffar, nemligen lätt och bislig förbindelse med utlandet för vår bergslagstrafik, så synes oss att bandelen Kihl—Göteborg tppfyller det så illa som möjligt. Kihl—Fredrik Kall-banan gör det, men det är ett helt annat bolag och det synes oss att det svenska bolaget kunde lika väl och bättre uppfylla det genom att ja sin bana utmynna vid Grebbestad—Krosseärr.