Aftonbladet – 27 maj 1873, sida 2

LUUjd AUBPIARUGL PU aLL BE MAIAN KIVIA PA AG rd än på handlingar. (Bifallsyttringar från enstern.) . oc När I sägen, att I endast ären konservasru ive öch att det icke är någon monarkisk anke som lifvar eder — tillåten mig säga der, att man icke tror eder. (Bifalisyttrinar från venstern.) Man märker på läktaen ett fruniimmer som applåderar. Nationalförsamlingens president: Om man ör något slags demonstration från läktarne, kall jag låta utrymma dem. (Oro.) : Thiers: Nåväl, jag erkärher det; vi äro la konservative; men jag vågar säga, ätt ngen varit det mer än jag. Jag skulle lätt kunna bevisa, att det är , som hafven lemnat mig i sticket vid mer in en åtgärd, som var bestämd att göra len konservativa politiken gällande. Jag ill icke förebrå eder detta, ty situationen rar skuld dertill. Hvad mig angår, har jag vållit mitt ord; men jag har ändtligen mäst aga mitt parti, och jag har tägit mict pärti fråga om republiken. Detta är Hela sa: Len. När man sitter i sin kammare och kan ugnt öfverlemna sig åt filosofiska spekulaioner, såsom Montesquieu, undersöker man vepublikens fördelar och olägenheter eller våller till och med ett loftal öfver monarkien; men när man är istyrelsen måste man jaga sitt parti. Sedan två och ett halft år, sedan nära tre år äro vi i styrelsen. I hatven begärt, I hafven velat, I hafven utverkat, att regeringen skulle blifva provisorisk. Man har erinrat oss om Bordesoxsfverenskommelsen. Denna har jag hållit och landet är pacificeradt. Jag har förbehållit mig rättigheten att förklara mig angående styrelseformen. Några vilja monarki, men hvilken monarki? Det gifves tre monarkier. Andre vilja republik, men äfven här måste man fråga: hvilken republik? Nu mäste vi i ordningens och den allmänna säkerhetens intresse göra slut på provisoriet och icke glömma, att man, då man lemnar fritt spel rim åt sina passioner, på samma gång utmanar andras passioner. Regeringen måste ändtligen säga sig sjelf att det icke var möjligt att fortfarande på obestämd tid förblifva i denna bituation, och att stunden var kommen att fastställa en öfver alla partier höjd orubblig princip. Hon har således måst fatta sitt beslut och uuderställa detta beslut församlingen, som, äfven hon, bör hafva sitt ord i denna fråga. Dessutom är republikens president djupt öfvertygad om, att republiken är en nödvändighet och att monarkien är omöjlig. Och detta är så sant, att monarkisterne sjelfve ännu icke kommit på det klara i fråga om huru de skola bringa till stånd en monarki och icke våga yttra sig annorlunda än i egenskap af konservative. (Oro.) Det är säledes på tiden att grundlägga en styrelse, som icke hvarje dag ostraffadt bestrides, skymfas, avgrives. Man har förebrått republikens president att en af hans ministrar dragit sig tillbaka. Denna reträtt, som talaren beklagar, var anbefald af den nödvändighet, i hvilken regerivgen såg sig försatt, att framställa sig under formen af en homogen ministere, d. v. 3. B ad G på v ör 0 ir Vv. s ti mn s t ic RH SA bra rea NA rd hd AN Inde pt Eh KR dd DR kr KL rr i OD 1 t f 1 en ministere, hvilkens alla medlemmar stämma öfverens i sina politiska principer. l Republikens president hade redan i ett bad: skap, som så ofta blifvit misshandladt, formulerat frågan och angifvit för församlingen sättet att lösa henne. Ingenting har blifvit gjordt i deana riktning, men nu är ögonblicket inne. Jemtel L frågan om styrelsesättet skall nationalförsamlingen äfven hafva att uttala sig angående de förslag, som blifvit utarbetade för att ställa republiken på en verkligt konser vativ grundval. Församlingen skall nu taga ännedom om dessa förslag; hon skall fälla sin dom och göra de förändringar uti dem, hon finner nödiga. Hon skall snart se hyad som kan göras af dem. : Hvad talaren angår, som var en af dem, hvilka genomdrefvo lagen af den 31 Maj, är han af den öfvertygelsen att det är nödvändigt icke att stympa men att rensa den allmänna rösträtten och att dela folkrepresentationen i två kamrar. Man bör i sjelfva verket uppföra ett bålverk mot den allmänna rösträttens utsväfningar och en motvigt mot en enda kammares allmakt. Dessa äro sålunda de tvenne väsentligen konservativa lagförslagen. Men detta är icke allt. Det behöfves äfven en verkställande makt med bestämda attributer. I trettiomannautskottets lag har jag uppoffrat mig sjelf. Jag är uppfyld af aktning för församlingen; men om trettiomannautskottets lag ha en stor mängd goda hufvuden dömt, att den upprör alla det sunda förnuftets instinkter. Jag har icke desto mindre antagit den. (Långvarig rörelse.) Jag har underkastat mig densamma i hopp om fred. Man måste emellertid göra slut på konflikterna. Man måste förlägga makten på nå got håll. Republikens president tror, att medlet är funnet i hans konstitutionella lagförslag. Den konservativa politiken synes honom vara just den politik som han har följt. Nä gra vilja icke konstituera republiken, utan vilja förbehålla sig möjligheten att se sina egna åsigter förverkligade i en mer eller mindre nära framtid. Andra tro icke, att församlingen har rättighet att vara konstituerande. Vi för vår del tro, att den mest konservativa politiken är att gifva karakteren af laglighet åt den nuvarande republikanska styrelseformen och anse, att församlingen bör fortfara nog länge för att stifta konstitutionella lagar för den konservativa republiken. . Hvad valen af den 27 April och den 11 Maj angår, misskänner jag icke betydelsen af desamma, men jag måste äfven säga detta: Jag tror att partiella val oftare äro dåliga val, än de val, som vissa personer kalla dåliga. I Hvarför äro de det? Emedan ott alltför stort antal konservative afhålla sig från dem. Men när allmänna val komma att ega rom, är jag öfvertygad om att de skola gifva ett resultat, som icke gifver någon Janledning till oro. Jag har rädfrågat landet, och jag tror att jag, efter de åtgärder ljag vidtagit, icke skall ha missräknat mig. Republikens president misskänner icke I svårigheterna. Lugnet i de länder, som icke läro fria, har icke kommit på vär lott. I Efter år 1848 ha vi sett många sociaI llistiske deputerade komma till mera praktiska lösningar och omfatta ett mera praktiskt förfaringssätt. När man tänker på lrörelsen år 1848 har man icke rättighet att förtvifla om sitt land. Man måste taga allt Ipå allvar, ingenting teatraliskt. Man måste söka utvägar att besegra svårigheterna; men man måste icke förtvifla om att besegra dem. Republikens president förtviflar icke om Ilandet under nuvarande förhållanden, då han ser, att man tillbakavisar kandidater,, derför att man anser dem monarkiska, och att man väljer andra förnämligast derför att de förklarat sig för republiken. I sjelfva verket, från det ögonblick, då man frigjort sig från ovissheten i fråga om styrelsesättet, är det säkert, att valmanskåren, fri från de farhågor som nu råda, ll skall söra klokare och mera konservativa RR —-—