Aftonbladet – 27 maj 1873, sida 2

OS BR PR vensterm) be: Thiers påminner med anledning häraf, att latt ander det diskussionen i trettiomannakomi-vä tn pågick, gjorde han anspråk att få yttra jgå sig om sila frågor rörande hans atisvarighet. Det är öäder dessa vilkor och under dessajnö wvuspicien, söm republikens president tager lni: ordet i en debatt, som utan olägenhet skulle Ifö;j kunnat uppskjutas i fem veskor: sö Han har emellertid iske ansett sig böra let undvika debatten. Utan att tadla de män, lko sem Vilja försvara sin makt till det yttersta, lis vill dock presidenten ha koustateradt, attjdär han icke befinner sig i dessa mäns ställning: ho Man vet att han aldrig äfats efter makten g Tvärtom har han endast mottågit döl affo(B sterländsk hävgifvonhet och under förhållanden gom gjorde dess utöfvande exceptionelt ti) farligt. Presidenten tillkännagifver dettalåt högt och öppet, utan fruktan att någon skall: kunna jäfva honom; fo Nej, ingen skall kunna jäfva mig, säge Jsn han; den makt jag utöfvat Kar Fart rik Då 22 bitterhet: I skolen fu fälla dom öfver min politik, ty det är icke till mina kolleger Iki vänden er; det är mig, som domen skalllke drabba, sägom det rent och öppet, (Hand-pe klappningar från venstern.) st I kännen resultatet af det boslut, I komoj men att fatta. (Bifall från venstern.) Alllv tvetydighet är undanröjd. Iskolen förunna mig att yttra mig med obetingad öpbenhet,ti allt under det jag respektötat alläs åsigterlta och det politigia zafavetet, som är det vördlec nadsvärdaste näst det religiösa samvetet. !g . Jag skall sålunda säga alla opinioner hvad re jag anger mig böra säga dem, Vi ha hörsamimat ex härd nödvändighet, då vi öfverig togo och följde den politik, som vi hafvalel följt: . Presidenten påininner om situationen i detlal ögonblick kriget slutade. Det fanns hvar-lir ken finanser eller arm6, men detta var icke, tillåten mig säga det, tillägger Thiers, deti1 svåraste i situationen, Svårigheten låg ilä partiernas oenighet. För att inse dennald sanning behöfven I blott betrakta eder sjelfva, I hvilket tillstånd af djup splittring befin-Iv nen I eder icka sedan 1571? Är det änderlh sådana tider lätt att regera? t Splittring rådde dock icke blott bär, utan i äfven i landet; det vore dock framför alltjk nödvändigt att förvandla denna splittring till enighet. Tillåten mig emellertid säga, att den mening, som uppenbarar sig här, icke helt och hället är landets. (Långvarigr rörelse.) För det första gifves det den djupa splitt-k ringen mellan dem, som vilja monarkien jt och dem som vilja republiken. Båda be-ls finna sig i sin goda rätt, och följaktligen kan icke regeringen annat än iakttaga den jv strängaste opartiskhet mellan dem bäda. YV Ja, monarkisterne ha rätt att behålla sin ö tro, ren republikanerne ha rätt att änse, attil republiken. blifvit den nödvändiga styrelse-Ir förinen. För öfrigt äro båda partierna numeriskt nära nog lika starka i församlingen. Man såg det häromdagen vid valet af denli fjerde vicepresidenten. Å I Församlingen hade delat sig mellan Larcylf och Martel: 323 röster å ena sidan och 330 (4 den andra. Utom denna stora splittring li råda äfven splittringar af mindre omfattande l; nätör. Och dessa påträffas öfverallt. ; ! Ja, om rman å ena sidan påträffar flereli I monarkier, existerar å andra sidan mer än jen republik. Det gifves en lugnande repu-l: Iblik och en oroande republik. Det är förl( Iden förra, som landet uttalat sig. I Detta är frågan. Landet, man säger detji Tofta, är icke republikanskt. Ja, hos de högre ) klasserna; men hos massorna är republiken . Iden styrelseform, som man önskar med ent. ofantlig majoritet. (Applåder från venstern) I Jag föster er uppmärksamhet på denna si Ituation. Varen icke förfärade fastän masI sorna hafva denna opinion. j Det är visserligen sant, att massan är så; Jombytlig; men icke desto mindre är situa-: tionen sådan jag framställt den: det storal. flertalet vill republiken. Men det är nödI vändigt att republiken anbefalles af dem, som befinna sig i spetsen för henne, genom ettj vist och politiskt handlingssätt. Några ha visat, att de i grund känna den verkliga situationen; de önska en betryg-l. gande republik och förstå att man bör vara tålig; andra tro att republiken icke är möj-. lig eller ens önskvärd, om den icke ledes af l. republikaner och af otåliga republikaner. ! Det är desse män, som fördröja det difinitiva antagandet af en republik, som massornas instinkt fordrar. Hvad är det vi ha önskat i vår politik? Vi ha velat vara en bemedlingsregering mellan partierna. Vi ha trott, att detta vore bättre än en partipolitik. Vi fatta möjligheten a! en regering, som är obeveklig mot oordning i handlingar, men lugn och försonlig mot åsigter. Varen vissa om, att en partiregering icke skulle vara länge. Man kan förakta denna opartiska politik, men erinrom oss att det fordras mer mod att motstå ett parti än att blindt följa det. (Bifall från venstern.) Man har kallat denna politik scepticism. Denna förebräåelse är oberättigad. Republikens president är lika litet skeptisk i politik som i filosofi, men han an Åser att en partipolitik skulle vara olycks, bringande för landet, Det är den synpunkt, som bestämt hans handlingssätt, sedan han låtog sig makten och det utgör den synI punkt, som ännu i dag leder honom. Republikens president vill icko söka att vinna tacksamhet genom att haka sig fast vid sina föregåenden. Men han vill dock säga, att han vid alla sina handlingar haft för ögonen det minne han skulle komma att lemna efter sig och han hoppas att detta minne skall blifva godt. (Rörelse i högern.) Ja, jag hyser denna förhoppning, tillägger Thiers; jag är icke ansvarig inför partierna; jag sviker inför dem, men jag skall icke svika inför historien. (Applåder från venstern.) Här kastar talaren en återblick på den tid, som förflutit från de sorgliga händelser, som föregingo hans tillträde till makten. .! Republikens president skildrar ställninslgen under kriget och vid den tid, då det upphörde. Financiella tillgångar och en arm6 saknades. Det var icke demokratien, h det var demagogien, som herrskade öfvertlallt, i Södern likasom i Paris. t Pa -. Mhr Och i församlingen likasom i landet oenig-Ihet — oenighet som han mäste söka utplåna Olför att åstadkomma endrägt. Frankrike, 3 I detta då olyckliga och sårade Frankrike, ; I hade förtroende till mig och man gaf mig s I titeln republikens president. Jag återger ler republiken såsom jag åtagit mig; jag alkunde icke tjena monarkien. Jag skulle ha n Itjenat en och förrådt två. (Bifallsrop från d venstern.) 8l Hvad vi i främsta rummet hade att göra var att åter upprätta finanserna, armön och befria territoriet; vi skulle också återställa tl lugnet och bereda väg att återförskaffa lan: e I det dess forna välstånd. Tillen början hade 3I man erhållit den nominella freden; den effeka tiva freden följde småningom. En början sj till utrymningen egde rum vid Loire och vid Seine. al Aan han finaheitt agg att Star valat förp.