Aftonbladet – 26 maj 1873, sida 3

ste försök till motstånd. Stark kunde ej förklara janledningen till att Carlsson och hans hustru icke förmärkt Starks uppsåt; han kunde icke heller med bestämdhet uppgifva. huru många jyxhugg och knifi ningar han tilldelat de båda makarna, men förklarade, attihan ensamt och således ingen annan ti t de aflidne alla de sår. som obduktionsprorokollet upptager. Då Carlssons hustru, Elna Persdotter, vid mannens öfverfallande rest sig upp i sängen, hade äfven hon tilldelats hugg; men förklarade Stark, att han vid uppstigandet från sin bädd ej haft för afsigt att tillfoga henne någotondt. Jag märkte snart nog. — yttrade Stark, som återigen föll i gråt — att jag hade misshandlat de båda makarna så, att de ej kunde komma till lif; de plågades och derföre skar jag dem i fullt uppsåt att de skulle dö. Då han fullbordade den hemska gerningen. hade han fullt medvetande af hvad han gjorde. Under den haiftimme, som förflöt sedan Carlsson och Stark gått till hvila, hade de ej haft annat samtalsämne äh kortspelet. Elna Persdotter. hvars hafvande-tillstånd var Stark bekant, kade bedt sin man ej längre gräla, emedan spelet ej gällt penningar. — Beträffande dödandet af barnet Iogri Jönsdotter vidhöll Stark, att han afdagatagit detta, emedan han tyckte det vara synd att det låg och skrek. Nu hade Stark påtändt ett ljus för att förskräckt efterse, huru illa han hade handlat. Derefter tvättade han blodet af sig, påtog Carlssons kläder, som, han icke förr än nu tänkt att stjäla, tillegnade sig de förut omnämnda 39 riksdalerna, satte eld på huset och aflägsnade sig skyndsamt. Beträffande mordet i Tomlilla den 19 April 1863 å muraren Carl Persson från Ystad förne kade Stark all delaktighet häri, och detta med en bestämdhet, som tycktes gifva stöd för hans påstående. Häradsrättens dom lydde att Mårten Persson Stark, som frikändes från ansvar rörande mordet i Tomelilla, men som förvunnits skyldig till tredje resan stöld. till dråp och mord å Carlssonska familjen samt till mordbrand, skall i ena bot mista lifvet gesom halshuggning. (vr. T.)