Aftonbladet – 24 maj 1873, sida 3

sjelfva i synnerhet. Men han svarade endast med den oförsyntaste satir: Ack, min bäste sir, jag är öfvertygad att det finns hundratals jägare som på det varmaste sympatisera med er. Hvad som förvånar mig är, att ni inte sluta er tillsammans till försvar. Skall man lita på dessa romaner af Currer Bell och hennes syster, så finnas, ej blott i vestra delarne af landet, utan i Irland, i Wales och äfven i norden en stor och betydande klass jordegare af lika slag som ni sjelf och utsatt för samma faror. Ibland undrar jag på, att ni inte sluta er tillsammans och begagna ert förenade inflytande på regeringen. Regeringen! Ett parti whig-förrädare! Kalla sig sjelfva konservativa — bah! Be. dragare hvarenda en, sir, från den der karlen Peel upp till — alla vilja ruinera landtadeln — kyrkan — förstöra fosterlandsvännerna — DIsraeli — Derby — frihandeln — ruin — skyddstullar — förräderi — — slå i åt er, sir, och skicka rundt buteljen — ser du, min hedersbror — Mr Treboozes röst saktade allt mera af och han somnade in. Dörren öppnades i detsamma och mrs Trebooze inträdde, lång, mager och allvarsam. Trebooze, klockan är öfver elfva! Tyst, min bästa fru!... Han sofver så godt, sade Tom, i det han steg upp och hastigt drack ett glas — icke vin, men stark ammoniak och vatten. Den skälmen hade stoppat en flaska dylikt fluidum i äckan innan han lemnade apoteket, öfvertygad att han, som Trebooze hade sagt, skulle tvingas att vara med om en glad afton. Hon teg, ty att väcka sin tyrann, detta var mera än hon vågade. Vaknade han, skulle han begära konjak och vatten, och detta ljufliga gift skulle troligtvis göra ho