Aftonbladet – 23 maj 1873, sida 3

Åh, kors, mamma! Hörde du att mr Trebooze bjöd honom på middag? Nej, det är aldrig möjligt! Men det var likväl så. Om inte detta år ett tecken på verldens undergång, så vet jag ej hvad som skulle vara det. Under alla de är din stackare far varit här på orten, har han så mycket som skickat honom en enda hare? Och nu kommer den här unga äfventyraren och han får äta middag på purpur och fint damast. Sådan herrlighet är det visst inte godt om, du. Vet mamma, jag tror säkert att de äro fattiga nog, trots all hans högfärd och hennes — Ja, mitt barn, hvad henne beträffar, så -vi ha väl inte fått gifta oss med adeliga godsegare men så ha vi inte heller varit deras huspigor, Vi ha deremot -varit en prydnad och en heder för vår klass, som är god nog för oss. Vi ha inte sträfvat för att komma oss upp för att i snöd vällust äka på Faraos vagnar — Miss Heale hatade den olyckliga mrs Trebooze häftigt och bittert, derför att hon, utan någon rimlig anledning inbillade sig att hade ej denna qvinna varit, skulle hon lyckats vinna mr Treboozes hand och hjerta. Och ehuru den intet anande Tom nu var målet för miss Anna Marias ärelystnad, förmädde detta på intet vis verka någon ändring i dessa ovänskapliga känslor. Att Tom var en högst underbar personlighet, derom var hon förvissad. Han hade besegrat henne, hade intagit hennes hjerta, det sade hon sig sjelf med exalterad värma mänga gånger om dagen, och detta var äfven ganska nödvändigt, emedan hennes kärlek saknade allt eget, sannt lif och derför oupphörligt måste blåsas under för atticke slockna, Ja, han hade tagit hennes hjerta,