Aftonbladet – 21 maj 1873, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Afventyr med en björn. Helsingfors Dagblad meddelar följande utdrag ur ett bref, som berättar om följande robga björnepisod: K. den 2 Mars 1873. — — — I nedanstående rader vill jag meddela dig en liten icke otreflig episod ur mitt jägarelif denna vinter. Efter att med otålighet bafva inväntat underrättelsen från P. om en tillämnad björnjagt, erhöll jag nyligen bans kallelse att en ringning var känd. Jag reste hals öfver hufvud. såsom det beter, och brann af längtan att få kämpa med skogarnes väldige bjesse, hvilken jag i inbillningens verld redan tyckte mig se lunka genom drifvorna, skakande sin yfviga pels. Det var en herrlig morgonstund, vädret var lagom kallt, skidföret godt och det låg ett rim. frost-skimmer i rosenderödt öfver björkarnes vackra grupper. Anlände till det ställe, der; enligt våra kunskapares utsago, björnen på senbösten tegit sitt vinterqvarter, funno vi snart det samma under en ofantligt stor sten, inunder hvilken ett godt utrymme bort finnas för björnen. Men den dit ledande öppningen, som i höstas varit rymlig nog. hade nu af vinterns ständiga blidhet och derefter inträffad köld såigengrott af is och snö, att öppningen var högst obetydlig. — För att nu undersöka, om nalle verkligen logerade der, aflossade jag några revolverskott, men utan påföljd. hvarefter jag djerft nalkades öppningen och med skaftet af mitt björnspjut och med hela armen instucken i hålan, sonderade dess djup och tyckte verkligen att der kändes någonting mjukt, hvarföre jag stötte k are till — och då nåddes mitt öra af ett vi dt brommande och i samma ögonblick satt spjutskaftet fast, liksom gripet af en osynlig jättekraft. Nalle hade bitit tag uti det och höll det så fast. att jag förgäfvea sökte lösrycka detsamma. — Efter de kvsppa minuter. som nu bade förgått, tystnade brummet och björnen stack hufvudet ut igenom öppningen, visade mig sina skarpa tänder — men se! isen hade bildat en så stark ram kring hålans kanter, att nalle stackaren icke förmådde presentera mera än hufvudet. och var således ohjelpligen arresterad. — Det hade nu varit en lätt sak att i detta läge skicka björnen en kula igenom pannan. men nej, mera ridderlig skulle jagten blifva! Min kamrat och jag expedierade genast våra ledsagare, tvenne bondpojkar, till närmaste gård, för att derifrån afhemta en is eller yxa, på det att vi kunde förstora öppnin gen till björnens ide och låta den möta 0ss idet fria. Under de 2:å 3 timmar pojkarne dröjde borta, höllo vi en treflig vakt utanför nalles palats, rökte våra cigarrer och tömde några glas punsch, allt under afhörandet af det fortsatta rytandet och brummandet ur hålans inre. Björnens nyfiken het stegrades ett skof ända derhän, att den en lång stund med hufvudet utstucket urdentrånga öppningen, liksom rekognoscerade terrängen — och då var jag sjelfsvåldig att höja mitt punschglas midtför nalles näsa och dricka en skål för ans stundande fall — och fuktade en smula nalles mustascher. Men nu nalkades folk från byn — och knappt voro några isstycken löshuggna från ingången till idet, då björnen med ett väldigt språng rusade ur sitt fängelse — och träffades omedelbart derpå af tvenne kulor. Kamraten P:s i bröstet och min i bogen, med den fart att kulan strök igenom och utkommen genom andra bogen medförde spillror af ben derur — och björnen föll död på fläcken. — Tyvärr var björnen ful och icke särdeles stor. men sällan torde det händt, att jägaren midt för ingången till nalles ide i allsköns ro kunnat drifva gäck med den fruktade skogsjätten, såsom nu skedde. — Plauti lustspel Menechmi uppfördes den 15 Mars på hofteatern i Kjöbenhavn för fullt hus. De spelande voro medlemmar af historiskpbilologisk Samfund-, och hade med stor flit och ögonskenlig lust instuderat det latinska lustspelets roler, hvilka af dem återgåfvos med sådant lif och så mycken humor, att bifall och skratt ledsagade representationen från början till slut, petar Berl. Tid. Det i -Menzechmerne. behandade ämnet. två tvillingbröders slående likhet, hvilken gifver anledning till en rad af komiska förvecklingar, synes hafva gjort lycka i alla ti der och hos alla nationer; åtwinstone har det bli vit upptaget af Shakspeare i hans Comedy oferrors samt af Goldoni och Regnier; och fastän intrigens upplösning utan svårighet låter sig förutse, har den dock af Menander (Plauti grekiska före: bild) blifvit invecklad med så mycken konstfärdighet, att man icke tröttnar vid de många vari tioner på förvexling. som aflösa hvarandra. till dess förvirringen stiger till sin höjd och når sin kulminationspunkt i en scen af förstäldt vanvett. hvilken är af en utomordentlig effekt. Att ubliken följde med ganska väl, och attinga pointer blefvo förbisedda. kunde man se på de jemna applåder och det muntra skratt, som åtföljde representationen. För öfrigt innehöll det danska ÄR ett så utförligt angifvande af innehållet, att man äfven utan att nöjaktigt förstå detsamma kunde följa handlingens gäng. De tvänne Menechmerne, kring hvilka hela handlingen vänder sig och hvilka — först den ene och sedan den andre — nästan oafbrutet äro på scenen, icke blott memorerade sina svåra roler väl utan spelade äfven med mycken effekt, hvartill också en förträfflig yttre likhet i uppträdande och anletsårag i sin mån bidrog. I vansinnesscenen gjorde det bland annat en oemotståndlig verkan. att Menzechmus II slutar med att rida på sufflörluckan. Snyltgästen Peniculi roll var anske den. som gafs med mest dramatisk rutin; för öfrigt blefvo alla biroler utförda särdeles lif ligt, och det raska samspelet vitnade om, att in öfningen skett under nitisk och kunnig ledning. Tillika voro de särskilda rolerna utstyrda med åtskilliga antydningar och dramatiska friheter. väl anbragta vid återgifvandet af Plauti något breda komik. Skådespelaren vid k. teatern O. Zinck har i detta hänseende inlagt mycken för tjenst. Stycket blef allt igenom speladt på prosa: hvilket utan tvifvel var det enda riktiga, i be traktande af Plauti yversbyggnad, hvilken ofta