Aftonbladet – 21 maj 1873, sida 2

tvensom att rikskansleren dragit den ulramontana frågan in i debatten. Härpå varade 3ikskansleren, att riksregeringen i Tisass Lothricgen stälde sig på laglig grund, ivareftör deputeratlen Fuattkamer sökte te rlägga deputeraden Sonnömärks dJugfd rut framstälda angrepp mot regeringev. Mallinckrodt angrep derefter rikskansleren versonligen, emedan han sagt, att de ultranontanes opposition leddes af den tanken, itt de stode gentemot en gammalkato!sk resing. Bisnarck kollade derefter de ut montase fredsstörare, hvilka undeiäfde förtroendet i de nyförvärfvade pronserna, fiorståndaro och finnder till riket, date af apitationerka imot riket och dess gering, hvärför ban ät det allmänta öpi oven och histerien lemnade att döma Sv ns åtgärder i detia häuseenda. Derefter balade kammarpresidenten Petersen i Strasbourg och yttrade, att den enda sak, som van kunde förebrå myndigheterna i Elsass, var, att de icke visade sig nog tillmötessående mot allmänhetens behof af höflighet; vidare berörde han regeringens längmodigher och spädde, att de första riksrädsvalen i E!saeg-Lothiingen skulle begagnas till en :emonstration mot Tyskland. Huset förkiarade derefter diskussionen slutad, och att illräckligt blifvit gjordt genom berättelsens amläggande. Derefter företog riksdagen ;ill första behandling det af deputeraden Eiben m, fl. inlemnade förslaget om ottembetsverk för jJernvägarne. Bismarck helsa: da förslagets frawsvällande med bifall. Förs slagets andra behardling beslöts dertftets Det utskott, som pröfvar lagförslaget om statsembetemäns deltzgande i industriella företag. har den 17 dennes beslutit att bos preussiska herrehuset förorda antingen förslagets fullständiga förkastande, eller ock att vederbörande chefers bifall erfordras endast för att få deltara i grundandet af eller styrelsen och uppsigten öfver aktie och bergverksbolag. Man känner nu nästan fullständigt utgången af cortesvalen i Spanien. Resul tatet är en lysande seger för regeritigen och den federativa republiken, Valde ha nen ligen blifvit 310 misisterielle federalister, 40 federalister af det extrema partiet (intransigentes), 10 internationalister, 10 unitariske republikaner och 30 konservative af olika partiskifivingar. Detanvteges, att församlicgen kommer att välja Orense till sin president och förlänga Figueras mandat såsom chef för verkställande makten. Som vi förut ownimnt, ha carlisterae under Saballs lyckats sätta sig i besittning af Mataro, en betydande catalonisk hamnstad med tjugutusen invånare några mil från Barcelona. De togo den geucm öfverraskring och årogo sig genast tillbaka, så enart trupper ryckte ut mot dem från Barcelona. Emellertid begagnade de gig af den korta tid de voro i besittning af staden till att upptaga en krigrgärd af 10,000 duros och borttaga tullkassan. — I Calaf, likaledes en stad i provinsen Barcelona, ha carJisterne arkebuserat tvenne barn, som anklagades för att hafva fört en depesch till regeringstrupperna. De ville först verkställa afrättningen i sjelfva staden, men läto sedan förmå sig att föra de båda olyckliga barnen till landet, der de aflifvades. I Movrera, en stad i provinsen Estremadura, har ett annat carlistband uppbränt Civilregistren och fängslat en rik invånare, som mäste friköpa fig med en summa af 1000 åuros. — Don Carlos, som hittills uppehäöllit sig på franskt område, har nu, så berättas det, öfverskridit gränsen och inträngt i Navarra för awt sjelf öfvertaga befälet öfver den kungliga armen och, säsom khan yttrat, antingen segra eller dö. Redan den 10 i denna månad utfärdade han en proklamation till sina trupper, i hvilken bland annat yttras: Den dag närmar sig, då jag personligen kan tacka och belöna de kämpande, Min önskan att kunna dela krigets faror och besvärligheter är så brinnande som någonsin; men ack, jag har måst gifva efter för patriotiska och upprepade böner om att icke göra det, Min triumt är emellertid, som jag hoppas, nära, och den skall frälsa Spanien från anarkiens fasor. Fäderneslandets räddning kommer att näst edert mod bero på eder militära disciplin. Den republikanska hären upplöser sig, emedan den hvarken vet af tro eller disciplin; den monarkiska hären skall segra, om dep alltid bevarar dessa tvenne hufvuådygder för en soldat. Resningen förlidet år skedde under fältropet: Ned med främlingarne!l Men demagogien och ateismen, som pu herrska, äro också främlingar. Det är icke nog att ha stött hertigen af Aosta från tronen; man måste också störta revelutionen och tillintetgöra den för alltid i värt land. Ja, det skall ske.