Aftonbladet – 21 maj 1873, sida 2

YVARUIBOULLA Oh VE BVÄADLA VELIT, VIE MTMDIVETT a republik, hvilket sannolikt icke ljuder välj! i de högra partiernas öron. Hufvodpunk:l1 terna af lagförslaget äro följande: En ge-j: nom allmän rösträtt vald kammare och en sesat med inskränkning för valbarhet som ! senator till vissa kategorier af medborgsre. s Enligt ett telegram 1ill Times skulle dessa it kategorier vara f. d. deputerade, senatorer, generalrädspresidenter, biskopar och generaler, Hvarje departement väljer, oafsedte befolkningens antal, tre senatorer. Senaten! väljes på tio år med partiel förnyelse hvart annat år. Eno deputerad väljes för hvarje! arrondissement, hvarvid val genom listor(serutia de liste) afskaffas. Senaten kommer i! att stå i det öfverordnade förhållande tilll! sndra kammaren, att den kan på initiativ at republikens president upplösa åensamima, j: Republikens president utses genom en pre-ll sidentialkongress, bestående at ledamöter ar js båda kamrarne och tre delegerade frön hvarja generalräd, hvarvid presidenten likasum ka maren väljes för fem år, Sodan justitiemi! nistern Dufaure framlagt detta förslag på ! församlingens bord blef frägan om dess upp-: läsande, hvilket dock afslogs på grund af! l j L yttersta Veusterns och vensterns protester. Dessa partier vilja nemligen öfverlemna de konstitutionella frågornas afgörande ät den nya nationalföreaslingen, och deras åsigter i denna sak uttrycktes omedelbart efter Jagi förslagets framställande gerom deputeraden Peyrat, som protesterade motinlemnandet af kunstitutionella lagförslag och föreslog avi församlingen skulle bestämma en tid af 14 dagar för sin upplösning. Yrkandet att detta förslag skulle erhälla skyndsum bo hand!ing afslogs naturligtvis med stor majoritet. De tvenne nya miristrarne Berenger och Waddåington äro såsom vi förut anmärkt af samma politiska färg som Casimir Perier och anvhävgare af Thiers konservativa po litik. Waddington (född i Paria 1826 af en rik engelsk familj, sedermera naturaliserad) är känd som numismatisk och arkeologi;k författare samt medlem af akademien. År 1865 nppträdde han som liberal kandidat vid ett fyllnadsval i departementet Aisne. Han tillhör äfven den nuvarande nationalförsamlingen. Berenger (född 1815 i departementer Vienne) hörde under Louis Philippes re gering till oppositionspartiet och var är 1848 under republiken medlem af nationalförsamJingen, i hvilken ban röstade med venstern, År 1850 deltog han lifligt i oppositionen mot Louis Napoleons politik; under kejsardömet deltog han icke i det politiska lifvet. Om partiförhållandena inom nationalförsamlingen anmärker en fransk tidning: Den yttersta högern kan för närvarande beräknas till 45 mediemmar, den monarkiska högern till 150, högra centern till 140, venstra centern (Casimir Periers grupp inberäknad) till 140, den republikanska venstern till 120 och det radikaia partiet till omkring 50 medlemmar. Omkring 100 deputerade stå säsom oberoende utanför partierna och rösta än med den ena, än med den andra grup pen. Delar man de oberoende i tvenne lika stora grupper och räknar 50 till venstern, får man för högerpartierna ett medlemsantal af 395, för venstern ett antal af 360. Thiers lär göra stora ansträngningar för att vinna de oberoende för sitt program. Preussiska herrehuszet har med stor ploralitet antagit ew af regerirgen framlagdt lagförslag om införandet af tyska språket såsom det enda ofiiciella i provinser med blandad befolkning. Den diskussion som föregick beslutet var särdeles betecknande för den hänsynslöshet, med hvilken ran i Preussen behandlar sva: gare nation2liteter. Ordföranden för detut skott, som granskat lagiörslaget, Sulzer, meddelade, att detta utskott omsorgsfullt pröt vat den kungliga proklamation till polac karne, som åtföljde lagen om Posens inför lifvande med Preussen af den 15 Maj 1815,1 och hvari det lofvades dem, att polska språrket skulle begagnas jemte det tyska såsom officielt språk, och att utskottet kommit till det resultat, att ifrågavarande proklamation icke var nägon lag, och att den enligt sakens natur icke kunde binda lagstiftande makten för evig tid. På regeringens väg-l: nar tillstyrkte landtbruksministern Königa-l mark förslaget och åberopade sin mångåriga erfarenhet, dels såsom medlem af Poseus: landtdag och dels såsom öfverpresident i denna provins. Under de 20 år han haft l! säte i landwagen, hade der icke funnits en enda medlem, som icke kunde tala tyska. Likväl taläde de polske medlemmarne stän-. digt polska, och man borde nu göra slut på detta missbrik af Posens privilegium. IJ: hela provinsen funnos 800,C00 polackar mot . 700,000 tyskar, men af de förstnämnde kunde j. de allra flesta tala tyska. Det var på sin höjd 64,000 med hvilka detta ej var fallet. Dessa hörde alla till den ligsta befolkningen och kommo icke i beröring med nägra andra offentliga myndigheter än gendarmer och kriminaldomare; och dessa åter kunde icke polska. Det oförsyntaste försvaret för undertryckandet af de icke-tyska befolkningarnas språk kom dock frän den tyske borgmästaren i Posen, Kohlels, som förklarade, att i fräga varande lag var i hög grad af behofvet påkallad och att det enda man kunde anmärka mot densamma var, att den kom för sent. Dess rätta födelsedag var nemligen den 18 Januari 1871 och dess födelseort var Versailles och icke Berlin. Från denna dag (då det nya tyska. rikets upprättande kungjordes) voro nemli-l gen alla Posens inbyggare tyskar och må-i. ste underkasta sig konseqvenserna af den nya historiska verldssituationen. Dettyskal riket skulle vara ett oting utan gemensami styrelse, här, färger och språk. Visserligen voro polackarne eller, såsom han kallade : dem, mine polsk-talande landsmän af en annan mening och skränade om kränkning af fördragsenliga rättigheter, och han måste erkänna, att ofvannämnda proklamation var ett kungsord och att man icke borde borttyda ett sådant; men å andra sidan ville han betona, att både konungar och folk äro Gud underkastade, och att när Gud talar genom ett gudomligt ord, måste konungar och folk tiga och böja sig. Och nu har Gud talat till oss genom verldshistorien; det tyska riket är skapadt genom Guds ord, ty annars skulle icke så mänga under ha skett för att bringa det till stånd (!). Mot lagförslaget talade junkerpartiets chef, Kleist Retzow och de båda polske grefvarne Brinski och Kwilecki, kvilka framhöllo att Kohleis missbrukat Guds namn, ty kungsord och traktater borde hållas, och att intet förtryck, näst religiös förföljelse, träffar menniskan så härdt som modersmålets undertryckande. Likväl ville Kwilecki, inkonseqvent nog, medgifva tyskarne rättigheten . att införa tyska språket i Nordslesvig, som var vunnet genom svärdet, ehuru icke i Posen, , som endast genom traktater var införlifvadtmed Preussen (!). g Den 17 dennes har tyska riksdagen, med mycket stor majoritet antagit lagen om riksinvalidfonden. Deretter fortsattes den dagen förut afbratna öfverläggningen